Sitter just nu och är med om att starta upp parlamentets informella grupp om ”Reconciliation of European Histories” med syfte att skapa en långsiktig och saklig process som grund både för forskning och hågkomst. Europas historia är det som är grunden för vår gemensamma identitet mer än något annat men också en förutsättning för att hålla erfarenheter levande på ett sätt som motverkar totalitära rörelser, förakt för mänskliga rättigheter och bristande kunskap om demokratin och de krav den ställer på civiliserade samhällen. Alla de framsteg vi har gjort på europeisk nivå bygger på att vi har kunnat lära av och överkomma historiens misstag och tragedier.
Just nu ser vi en annan och helt annorlunda tragedi spelas upp, nämligen den i Grekland. Tyska tidningar är i dag fulla av rapportering från upploppen i Aten och den motvilja som finns till reformer. Det hjälper inte upp omvärldens vilja att hjälpa Grekland att så många grekiska ledare signalerar att de inte vill hjälpa sig själva. I Tyskland har gårdagens demonstrationer inte hjälpt dagens diskussioner. Vi ser i Grekland ett förfall som bygger på politiska och fackliga ledares ansvarslöshet. När Europa ägnar sig åt Grekland vore det inte fel om europeiska politiker och fackliga ledare ägnar sig åt att klargöra för sina grekiska kolleger vikten av att de tar det ansvar som krisen kräver av dem.