Vår värld är allt mer orolig. Med valet av Donald Trump i det amerikanska presidentvalet har vi en blivande amerikansk president som beundrar Vladimir Putin och förnekar att Ryssland har gått in i Ukraina. I verkligheten fortsätter den ryska militära närvaron i östra Ukraina liksom den ryska destabiliseringspolitiken gentemot europeiska demokratier. Nu behöver Europa och Sverige ta sitt försvar och sin säkerhet på största allvar.

Under många har Europas demokratier försummat sitt försvar. I land efter land har man skurit ner och bortprioriterat en av statens mest grundläggande uppgifter. Försvaret har behandlats som en budgetregulator där man skurit ner när man velat ge mer pengar till andra områden eller på annat sätt sökt balansera statsbudgeten.

Det här har försvagat Europa och bidragit till dagens svåra säkerhetspolitiska situation. Parallellt har Ryssland rustat upp både sin militär förmåga och satsat på hybridkrigföring. Genom aggressiv propaganda eldar man på nationalistiska rörelser i Europa och genom IT-attacker sår man osäkerhet och försöker påverka val och informationsutbyte. I denna stund pågår ett krig i östra Ukraina där de pro-ryska rebellerna finansieras av Ryssland och där ryska soldater deltar. Det var drygt två år sedan Ryssland ockuperade Krim och åtta år sedan de invaderade Georgien. Och det var endast en månad sedan ryska intressen deltog i ett kuppförsök i Montenegro där planen var att storma parlamentet i Podgorica och installera ett pro-ryskt styre.

Europa kan inte fortsatt slentrianmässigt förvänta sig att USA ska utgöra vårt försvar. Nu krävs både insikt och handling.

För svensk del krävs en engångsinsats för att komma ikapp gångna försummelser. Tiden då vi talade om att ge mer pengar till försvaret utan att nödvändigtvis gå från ord till handling måste vara förbi. Sverige behöver stegvis med omedelbar start återvända till de nivåer som vi tidigare har haft och som gav oss ett förhållandevist starkt försvar.

Men stabilitet och säkerhet kommer inte ensamt genom att Sverige rustar självt. Vi behöver utveckla det europeiska försvarssamarbetet inom dagens befintliga ramverk. Det innebär inte en europeisk armé men likväl utökad informationsdelning och gemensam forskning. Detta behöver ske inom ramen för Nato – som alltjämt med sin enade front och mycket starka militära förmåga utgör vår gemensamma säkerhetsgaranti. Eftersom vår säkerhet är beroende av Nato och dess trovärdighet måste vi också investera i den.

Med ett USA som blir allt mindre intresserat att värna en europeisk fredsordning och stå fast vid sina allierade blir Sverige än mer ensamt. Det ökar utrymmet för en regim som Putins. Nu är det allvar och Sverige liksom övriga delar av Europa måste nu agera efter det.