Närmar sig [BILD1]kväll i Strasbourg. I kammaren just nu en debatt om eurons 10 år. Det är 10 år som måste sägas vara en betydande framgång. I dag är 15 medlemsstater med, nästa år träder Slovakien in.
Under dessa 10 år har euron blivit en stark och stabil internationell valuta. För svenska företag har den genom sin blotta existens inneburit minskade kostnader, bara genom att det behövs färre valutor att växla till. Samtidigt har det svenska utanförskapet inneburit ett bortfall av handel av betydande omfattning.
Men det är självklart att det är nu vi ser de mer tydliga fördelarna med en gemensam valuta när världen för första gången ser en global finansiell kris. Stora ekonomier blir då stabilare och i denna bemärkelse binder euron samman länder i en ekonomi.
Den svenska kronan har däremot problem nu. Jag slås av hur många som hälsar dessa problem med glädje, det vill säga att vår valuta minskar i värde. Det innebär en välfärdsminskning som är betydande och som i alla andra sammmanhang hade möts av protester och demonstrationer.
Samtidigt innebär osäkerheten en minskad säkerhet för investeringar. Det är en sak att investera i Sverige med den kurs som rådde för ett år sedan och en annan med den som råder nu, det är framförallt en helt annan sak att investera när man inte vet vilken kurs som kommer att råda 2009, den som rådde 2007 eller 2008.
För övrigt beslutade parlamentet att ha en debatt om bilindustrins villkor, något som då sker fristående från den ekonomiska verklighet som möter den europeiska industrin i sin helhet. Kraven på stöd och undantag kommer bli många i den debatten.
Nu är det dags för ekonomiska utskottet som i kväll sammanträder om kapitaltäckningsdirektivet, en fråga som riskerar att i krisens ögonblick leda till så många krav och regleringar att det blir till nackdel för bankers förmåga att bidra till den ekonomiska dynamiken.