[BILD1]Ikväll presenterade Europeiska centralbankens vicepresident Papademos ECB:s årsrapport för 2006. Den är på många sätt intressant, framförallt eftersom den handlar om ett grundläggande valutasamarbete som har gett Europa stabilare valutor och stabilare marknader. Bortser man från den nytta som alla europeiska länder har haft av tydligare spelregler och tydliga krav bortser man från hur den europeiska ekonomin såg ut under 1970-talet. Då drev olika länder en ekonomisk politik där underskott och minskat valutavärde inte var något värde. Samma politiska hållning finns för övrigt även i dag bland dem som anser att underskotten gärna kan få växa för att stimulera ekonomin samtidigt som de vill ha ännu lägre räntor trots de risker det medför för inflation och investeringar.
Även för Sverige har därför euron spelat roll. De finanspolitiska spelregler vi har i dag är en funktion av EMU-samarbetet där bland annat kravet på en självständig centralbank är avgörande. Men det är inte bara vår finanspolitik som blivit stadigare av ett gemensamt regelsystem. Valutamarknaden har även för oss blivit enklare. Det är inte längre 13 valutor som svenska företag ska hålla reda på när de arbetar med euroländerna utan bara en. Den har gett en stabilitet och enkelhet för alla.
Frågan är om vi skulle vinna på att vara med eller inte. Det är en fråga som inte handlar om hur olika valutor har utvecklats de senaste åren, eller hur olika ekonomier har gått, utan om hur de långsiktiga förutsättningarna för handel och investeringar ser ut, hur konkurrensen utvecklas med en gemensam valuta eller när man har olika. Eftersom olika valutor har som ett av sina syften att skydda den inhemska marknaden är det inte bara så att olika valutor förhindrar en bättre marknadsutveckling utan också hindrar den konkurrens som skulle ha kunnat växa fram.
Euro Kommerskollegiums handelspolitiska rapport visar rätt entydigt på de långsiktiga konsekvenserna:
Borttagandet av ett dussintal valutor i Europa har minskat transaktionskostnaderna för alla parter. Vinsterna är sannolikt inte lika stora för svenska företag som för företagen inom euroområdet, vilka gynnas av att ha både intäkter och kostnader i euro. Svenska företag har därför fått en relativt sett sämre konkurrenssituation än företagen inom eurozonen.
Om Sverige deltagit i valutaunionen från början hade vår varuhandel med euroområdet
varit ca 1314 procent större och vår handel med utanförstående länder 1213 procent
större. Detta motsvarar i runda tal 100 miljarder kronor i utebliven export och lika mycket i utebliven import av varor årligen. Vad gäller handeln med tjänster har det inte kunnat göras några beräkningar eftersom statistiken här är ofullständig. Sannolikt finns positiva euroeffekter även på tjänstehandeln.
Frågan om vi kommer att överleva utan att vara med har ett självklart svar nämligen ja. Men frågan om det är bättre för oss om vi är med är viktigare och mer relevant och svaret på den frågan är också ja. Och det som är bra bör man satsa på så tidigt som möjligt, med alla de begränsningar som politisk uppslutning och politiskt mod har.
Vid dagens diskussion var det framförallt fransmän som hade kritiska inlägg. Det säger något om det reformtryck och öppenhet som den gemensamma valutan ger. Och någon gång måste man börja ta debatten om man vill få mer av stabilitet och öppenhet.