På väg till Strasbourg. En viktig vecka för Europa men också viktig för EU som sådan. Bekymrad är jag över att så många framställer allt annat än en lösning på flyktingproblemet som en kris för EU. Så är det inte av flera skäl.
För det första finns det inget annat bättre sätt än att hantera dessa frågor än gemensamt, även om lösningar inte faller på plats så snabbt och så som man vill.
För det andra handlar EU-samarbetet om kompromisser mellan många olika perspektiv och uppfattningar. Det leder till de många stegens processer, inte alltid till de snabba besluten. Och ingen kan för övrigt hävda att Sverige som medlemsstat har varit snabbare eller bättre, lika lite som andra medlemmar.
För det tredje står vi inför så många andra utmaningar samtidigt med flyktingfrågan att vi inte får låta den skymma dem. Ryssland, säkerheten, Nordafrika, Ukraina, klimatfrågan, energiunionen och den ekonomiska krisen för att inte glömma främlingsfientlighet och ny nationalism.
De som sätter bilden på att allt måste lösas nu, på det sätt som man själv vill, riskerar mer än man tror. Som väl är har EU många veckor även om vi i frustration glömmer det.