Hoppa till innehåll

Ett steg framåt i Strasbourg och ett stöd för Danmark mot attacker och hot

== Det är inte civilisationer som krockar ==

Den stora händelse som präglar politiken i Europa sker nu utanför parlament och våra egna länder, utanför ambassader, nordiska företag och på gator i den muslimska världen som reaktioner mot tecknade karikatyrer i Danmark. En del vill få detta till att det är början till Samuel Huntingtons beskrivning av ”Clash between civilizations” http://www.alamut.com/subj/economics/misc/clash.html

Det tror jag är fel, både som en beskrivning av det som nu sker och som slutsats av hur vi bör betrakta det. Vi kan mycket väl göra detta till en clash mellan civilisationer om vi faller i fällan att extrema gruppers agerande är ett uttryck för den muslimska världen som sådan, eller att hån mot religiösa symboler är ett uttryck för vår civilisation.

Om vi däremot påminner oss om att det inte är den muslimska världen som brände ner ambassader i Damaskus och konsulat i Libanon utan extrema och orkestrerade grupper, att demonstationerna världen över inte har samlat en större andel av befolkningen än vad extrema grupper i Sverige skulle kunna göra. När nynazister marscherar och hamnar i slagsmål med den andra sidan extremister är det vare sig en clash mellan civilisationer eller ett uttryck för det svenska samhällets värderingar.

Vare sig hat och terror eller hånfulla karikatyrer är som sådana uttryck för civilisation, däremot är friheten för människor att uttrycka sina åsikter, även de extrema, stor i civiliserade samhällen.

Den muslimska världen ska inte värderas eller dömas utifrån sina förtryckare lika lite som det spanska folket skulle dömas utifrån Franco eller det estniska utifrån Stalin. Bader Meinhof-gruppen var inte representativt för det tyska 1960-talssamhället och Nazityskland var ett en totalitär diktatur just eftersom den inte vågade annat än att strypa friheten.

== Det är friheten som präglar våra samhällen, inte det som extremister uttrycker ==

Det som är representativt för våra samhällen är vår frihet och våra öppna samhällen. Att hävda att fria samhällen ska karakteriseras utifrån de grupper som är emot denna frihet och öppenhet är lika fel som att hävda att förtryckta människor i Syrien eller Saudiarabien företräds av sina härskare.

Det är därför fullkomligt oacceptabelt att Danmark attackeras på grund av en yttrandefrihet som är gemensam för europeiska samhällen, och ett krav vi ställer på nya medlemmar, utan att den Europeiska Unionen agerar för att stå upp för Danmark.

I början av denna händelseutveckling fanns det en tendens bland en del europeiska ledare att ta ut armlängds avstånd från Danmark för att svära sig själva fria från det som skedde i Danmark.

Bland annat ringde Laila Freivalds den palestinska myndighetens president Abbas för att försäkra att det inte var svenskar som var skyldiga till detta, som om det var danska medborgare som var det. Det ledde mig till att skriva en artikel i Expressen http://www.expressen.se/index.jsp?a=520149 för att understryka att Danmark inte borde ställas ensamt på grund av en yttrandefrihet som man delar med den övriga fria världen och som skulle kunna leda till samma publicering i en lång rad andra fria och demokratiska länder.

Jag lovade också att se till att frågan kom upp i Europaparlamentet och så blev det också. Efter mycket om och men och många tveksamma miner, först motstånd mot en debatt och sedan motstånd mot en resolution fick vi på onsdagsmorgonen en debatt följt av en resolution http://www.europarl.eu.int/omk/sipade3?PUBREF=-//EP//NONSGML+MOTION+P6-RC-2006-0136+0+DOC+WORD+V0//EN&L=EN&LEVEL=2&NAV=S&LSTDOC=Y
vars första underlag skrevs av mig och tyske kristdemokraten Elmar Brok.

Den antogs med några mindre ändringar på torsdagen och gör klart att yttrandefriheten är ett skydd för alla åsikter och religioner, att den är en grund för demokratiska samhällen, att den ska utövas med respekt för enskilda människors värderingar och att det är med dialog och inte med våld som religioner och samhällen ska möta varandra. Resolutionen gjorde också klart att attacker och bojkotter som riktar sig mot Danmark också riktar sig mot EU.

Den resolutionen liksom andra resolutioner förändrar inte världen. Men den och debatten ledde till ett politiskt klargörande att Danmark inte står ensamt samtidigt som vi klargjorde att detta stöd inte är ett stöd vare sig till karikatyrer av religiösa symboler eller ett uttryck för en motsatsställning till muslimer som bygger på föreställningen att de extremister som gått i täten för våld och demonstrationer skulle vara den muslimska världens företrädare. I debatten uttryckte kommissionens ordförande Barosso samma uppfattning och underströk att en bojkott mot Danmark är en bojkott mot EU.

Hans anförande http://www.europarl.eu.int/sce/data/cre/doc/S0003661.doc
om betydelsen av respekten för yttrandefriheten var inte ointressant eftersom det också handlade om hans ungdoms erfarenheter från diktaturens Portugal. Yttrandefriheten finns inte där förtrycket finns, de som hyllar förtrycket ser yttrandefriheten som en fiende och de som är förtryckta ser den som en möjlighet och som ett skydd mot övergrepp och maktmissbruk.

På en pressträff som jag hade med två muslimska parlamentariker i förra veckan i Bryssel påminde en av dem just om detta, att ett skäl till varför många muslimer har sökt sig till Europa från andra länder är att de har sökt sig från förtrycket till friheten.

Två saker har uppnåtts genom debatten och resolutionen.

Solidaritet har uttryckts med Danmark. Det danska samhället står inte ensamt inför olika attacker.

Den muslimska världen har, vare sig vi finner den i Europa eller i andra delar av världen, mötts av det tydliga beskedet att den inte är en främmande värld som vi står i motsats till utan som är en del av våra samhällen. Och att de motsättningar som vi nu har sett är inte en konflikt mellan civilisationer en anledning till dialog.

== Tjänstedirektivet – ursprungslandsprincipen kvar ==

Det som dominerade veckan i Strasbourg var emellertid inte detta utan beslutet om tjänstedirektivet. Det blev inte vad det borde ha blivit men det blev likväl ett steg som lägger grunden för en ökad tjänstehandel, dock inom ett alltför begränsat område.

Svenska socialdemokrater liksom socialistgruppen i övrigt hävdar att ursprungslandsprincipen är borta. Det är sant i den bemärkelsen att den inte heter så men fel i bemärkelsen vad som nu ska gälla. Ett företag som verkar i ett land kommer nu att kunna erbjuda tjänster i ett annat land utan att ha ett dotterbolag eller en filial. De kommer för sin egen verksamhet bara ha sitt eget lands lagar och regler att följa.

När de däremot förmedlar tjänster i ett land så ska de självfallet leva upp till det landets lagar och regler. Så var det också i det ursprungliga direktivet. Det gäller tjänster liksom det gäller varor. Den viktiga förändringen som nu kommer är att verksamheten inte måste vara baserad i ett land för att man ska få utföra tjänster där på likvärdiga villkor med inhemska konkurrenter.

När man bedriver tjänster i ett annat land och stationerar ut anställda gäller sedan tidigare utstationeringsdirektivet. Det har kommissionen mycket tydligt sagt att man kommer att följa upp. Det mottagande landet får också utföra kontroller av att verksamheten utförs på det vis som det ska göras, med hänsyn till hälsa, säkerhet och miljö för att ta några uppenbara exempel.

== Socialistgruppen ville minska effekten av fler jobb och större konkurrenskraft till så få områden som möjligt ==

Socialistgruppen ville införa en lång rad möjliga undantag för att hindra den fria tjänstehandeln, utöver de krav som måste kunna ställas på hälsa, säkerhet och miljö, under förutsättning att de är relevanta, nödvändiga och proportionella. Det är i sådana fall värdlandet som måste kunna visa att bara objektiva kriterier får ligga till grund för hinder.

Socialistgruppen hade velat föra in hänsyn till konsumentpolitik och socialpolitik som grund för att sätta upp hinder. Det hade gett varje medlemsland en möjlighet att godtyckligt bygga upp hinder.

Den urholkningen misslyckades socialisterna med, de tvingades till och med under omröstningen förklara varför man inte ens behövde rösta om detta, trots krav från kommunister, gröna och ett antal andra protektionister. Detta krav var ett av socialistgruppens viktigaste förslag och de förlorade där.

De har däremot tveklöst lyckats att begränsa omfattningen på tjänstedirektivet. I dagens Aftonblad http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,780022,00.html skryter Wanja Lundby-Wedin och EU-parlamentarikern Jan Anderson om detta. Det är lite av en Pyrrhusseger. Å ena sidan innebär det ju att de begränsar omfattningen av nya jobb och högre tillväxt som är ett grundläggande motiv för tjänstedirektivet, å andra sidan innebär det att allt som står utanför vilar på fördragets grunder om fri tjänstehandel. Det gäller till exempel spelmarknaden som nu är föremål för en domstolsprövning med anledning av det svenska monopolet.

Men tyvärr lyckades socialisterna motsätta sig att tjänstedirektivet omfattar transporter, säkerhet, spel, advokater, kultur, sociala tjänster, barnomsorg och en lång rad andra områden. De hade velat skära bort ännu mer av denna politik för att ge Europa fler jobb för att istället stärka de egna fackföreningarna. Och det är symptomatiskt att det är med LO-ordföranden som Jan Andersson skriver denna artikel.

Det var därför med delade känslor som jag röstade ja till det slutliga förslaget. Inte så att jag var tveksam om att det var rätt att rösta ja till den helhet som det ändå blev, snarare så att det är en besvikelse att europeisk ekonomi inte får den injektion som hade behövts. Det steg som vi nu tar kommer att ge ett alltför litet bidrag till Lissabonagendans ambition att förverkliga fler jobb och högre tillväxt. Att socialister firar detta som en framgång är ett uttryck för att man känner en större solidaritet med dem som finansierar deras valrörelser än med dem de säger sig representera.

== Nu krävs nya steg ==

Nu kommer nya steg att följas för att liberalisera tjänstemarknaden och det socialisterna i dag anser sig ha vunnit kommer de att ha förlorat inom några års tid när fler gränser och fler sektorer har öppnats i enlighet med fördraget. Mitt anförande, som underströk detta http://www.europarl.eu.int/sce/data/cre/doc/S0003636.doc kan läsas här.

Det ska sägas att socialisterna inte stod ensamma i denna politik. Både i EPP-ED gruppen och inom den liberala gruppen fanns motstånd mot öppna gränser, framförallt från de länder som normalt tror sig vara dem som utgör kärnan i det europeiska samarbetet.

Men det var också reaktionen mot det ursprungliga kompromissförslaget i EPP-ED gruppen som ledde till att några godtyckliga hinder med hänsyn till konsumentpolitik eller socialpolitik inte infördes. Utan de insatser som vi svenska moderater stod för, med stöd av de nya medlemmarna och andra, hade beslutet i praktiken infört mer av protektionism än av fri handel. Resultatet blev ett litet steg som borde ha varit mycket större. Och som måste följas av fler.

Ett annat steg för att stärka den europeiska konkurrenskraften togs denna vecka när min rapport om EU´s framtida statsstödspolitik antogs med en rejäl majoritet. ”Hökmarksrapporten” http://www.europarl.eu.int/omk/sipade3?TYPE-DOC=TA&REF=P6-TA-2006-0054&MODE=SIP&L=SV&LSTDOC=N , om jag får kalla den så även i detta brev, ställer krav på att allt statsstöd som snedvrider konkurrens ska avskaffas, att statsstöd som ges ska redovisas öppet av medlemsstaterna och av mottagande företag, att statsstöd inte ska gynna enskilda företag utan vara tillgängligt för alla med syfte att stärka forskning, innovation eller eftersatta regioner. Malta Independent som alltid är på hugget rapporterade http://217.145.4.56/ind/news.asp?newsitemid=28363 om debatten

Rapporten kommer nu att ligga till grund för de nya riktlinjer för statsstöd som kommissionen kommer att utfärda under det kommande året.

== Ändå några steg framåt==

Några steg har ändå tagits för att utveckla det europeiska samarbetet denna vecka i Strasbourg. Mer kunde ha gjorts. Och mer måste göras. Men det får vi försöka göra nästa vecka, och kommande veckor.

Då måste också frågorna om Iran, om energiförsörjningen, Sjunde ramprogrammet för forskning, synen på terrorism och de fortsatta förhandlingarna med Turkiet upp till diskussion. Om detta tänkte jag återkomma, men en sak tror jag är viktig att understryka nu. En lång rad av de olika utmaningar som Europa möter handlar om att möta och förstå den muslimska världen. Det gäller i våra egna samhällen liksom i utrikespolitik när det gäller Iran, Irak, Mellersta Östern, energipolitiken, förhandlingarna med Turkiet, Balkanpolitiken och de hot som möter de nordiska länderna och framförallt Danmark efter teckningarna.

Det finns två olika förhållningssätt vi kan ha. Antingen föreställer vi oss att den muslimska världen är homogen och representerad av dem som företräder våldet och hatet eller så lär vi oss att det finns en bredare civilisation som både kräver vår dialog och vårt stöd i de länder som står under förtryck. Det goda med det som hänt efter teckningarna i Jyllandsposten är att det nu verkar finnas en större vilja att se fler nyanser och ett större samhälle i den muslimska världen än de som företräds av extrema grupper. Det gör det i sin tur lättare att dra gränserna mot dem som företräder hat och våld, det är aldrig att dra en gräns mot någon civilisation.

Under nästa vecka kommer jag att presentera min rapport om den transatlantiska dialogen om finansiella marknader, konkurrenspolitik och gemensam kapitalmarknad för avgörande i ekonomiska utskottet.

På tisdagen blir det en diskussion om den nya tiden säkerhetshot på ett seminarium med näringslivsföreträdare och politiker, det blir under resten av veckan övergripande arbete med det sjunde ramforskningsprogrammet, jag kommer dessutom starta arbetet som skuggrapportör kring regelverket för deltagande i forskningsprogrammen samt arbetet med en rapport om aktieägares rösträtter. På onsdagen blir det möte i Stockholm om moderat Europapolitik med moderata kandidater inför höstens val och till slut avslutas veckan med arbete kring forskningsprogrammet i Bryssel då tiden för ändringsförslag går ut på torsdag.

Om detta och om annat kommer det att stå en del i min blogg http://www.gunnar.moderat.se/?page=19&use=blogg . Och när veckan är slut kommer våren att ha nått ännu lite längre fram, i Stockholm såväl som i Bryssel även om det förmodligen kommer vara mer märkbart i Bryssel.

Hälsningar,

Gunnar