Intresset för en ombildning av den svenska regeringen är stort. Normalt är intresset för sådant större än för politiken. Och så är det denna gång på goda grunder eftersom oavsett namn det inte blir någon ändring av politiken. Och fortsatt är det Mp som kommer att göra regeringen till en svag regering, inte bara vad gäller politiken utan till struktur och funktion.
Det är anmärkningsvärt, långt mer än Kaplan-affären, att en betydande del av ett regeringspartis företrädare nu stolt lovar att de ska rösta emot att Sverige i händelse av krig kan ta emot hjälp. De gör det för att ryska företrädare har varnat för att på detta vis stärka det svenska försvarets förmåga att stå emot kriser och hot. Det handlar alltså inte om att gå med i Nato, vilket det finns starka skäl för, utan om att Sverige vid fall att Ryssland, som övar anfall, landstigningar och under svenskt vatten, ska kunna ta emot hjälp för att i kris kunna försvara självständighet och frihet.
Denna förmåga är i sin tur den viktigaste förutsättningen för att minska risken för att rysk upprustning, ryska hot och ryska övningar blir till verklighet. Än en gång. Ledande företrädare för ett regeringsparti röstar emot att Sverige ska kunna ta emot hjälp för att försvara vårt land och vårt fria samhälle. Ett regeringsparti motarbetar att vi ska kunna värna svensk frihet. Miljöpartiet har inte den förmåga att ta ansvar som krävs i en regering som måste kunna ta ansvar när vår grundläggande säkerhet hotas.
Det gäller också frågan om miljön, där Mp inte är unikt i sin vilja att värna den men unikt i tron att man gör det genom att avveckla kärnkraft och skapa ökat beroende till fossila bränslen. Det är nämligen följden av den politik man driver på för att få kärnkraften avvecklad, utan ens ett energipolitiskt beslut.
Jag kommer ihåg när Isabella Lövin i en debatt med mig hade med sig en kolbit i fickan. Hon tänkte överlämna den till mig eftersom vi moderater inte lovade att sänka utsläppen med 60 % som Mp lovade, eller 50 % som S lovade utan med de 40 % som vi kunde samla Europa kring, och som några veckor efter valet blev till en den nya regeringens linje, efter en kompromiss mellan 50 och 60. Nu säljer hon brunkolet, i strid med sina löften, driver fram en ökad kolanvändning i Polen och de baltiska länderna genom avvecklad svensk kärnkraftsel och behåller koldioxidutsläppen. Miljöpartiet förmår inte skilja på sin egen dikt och den verklighet de måste ta ansvar för.
Kanske blir hon vice statsminister. Kanske blir hon en vice statsminister som är vice eller som bara heter det. I grunden är det den frågan som är spännande inför morgondagen. Politiken och ansvarslösheten ligger fast.
Prioriterade de inte att sitta i regeringen mer än den egna politiken skulle hela Mp rösta mot att Sverige ska kunna få hjälp när vi blir utsatta för ett väpnat anfall. De är på det viset av samma karaktär som V och Sd. Och de ogillar som bekant den politik regeringen för.