Mediegenomslaget blev betydande men framförallt om överraskningen snarare än vad det nya innebär. Och det är kanske därför som frågan om en ny socialdemokratisk ledare inte känns så stor i media som den historiskt har varit. Förutom det självklara att katastrofen i Japan har trängt undan väldigt mycket annat är det ändå slående hur mycket som mer handlar om frågan vad var det som hände än om vad ska hända nu.
Kanske är det för att socialdemokratin har valt att vara sig själv nog och att acceptera en roll som man har haft de senaste 25 åren, en motståndsrörelse mot förändringar med ett krympande underlag, som ständigt anpassar sig.
Förutom att ingen utesluter överraskningar finns det i media och bland andra bedömare en känsla av att socialdemokratin har valt sig själva och sitt eget inre perspektiv, inte en stor agenda som utmanar samhället i övrigt. En agenda som håller den egna rörelsen nöjd kommer att konservera socialdemokratin som ett parti bland andra. Och det finns nog inte många andra vägar för socialdemokratin. Så mycket har det svenska samhället förändrats sedan 1980-talet.
Bloggar: Tokmoderaten, Kent Persson, Watzz blogg, Raymond Svensson, Kent Persson igen, Rolf Eriksson, Annie Johansson samt Munkhammar.