Macrons nystartade parti En Marché verkar enligt både opinionsbedömningar och resultaten från den första omgången gå mot en jordskredsseger. Om det blir som bedömningarna säger kommer Macron ha en klar majoritet av sina egna i Nationalförsamlingen. Det innebär ett ovanligt starkt politiskt ledarskap i Frankrike, inte bara för att det är en unikt stark majoritet utan också för att det är en majoritet som står bakom ett starkt reformprogram.
Redan har det börjat sägas att det starka valresultatet är ett hot mot demokratin. Eller rättare sagt, socialistpartiets företrädare som sett sitt parti nästintill elimineras säger det och eftersom socialdemokrati är en europeisk och svensk normalitet för stora delar av journalistkåren förmedlas detta tanklöst vidare. Att socialistpartiet efter decennier av misslyckanden och innehållslösa löften förlorar är en konsekvens av demokratin, inte et hot mot den. Att republikanerna inte lyckas hävda sig bättre beror på att man under decennier inte lyckats formulera och genomföra en trovärdig förändringsagenda. Sarkozy försökte men gav efter. I upptakten till presidentvalet presenterade både Juppe och Fillon omfattande reformkrav, som en summering av partiets och de egna ambitionerna. Men Frankrike har blockerats av sina gamla strukturer och sina gamla traditioner samt inte minst en etablerad syn på att statens roll går längre än i de flesta andra europeiska länder.
Det finns många som i framgången för Macron vill läsa in en ny politisk dimension eller en ny politisk konflikt. Det är fel. Han står för etablerade budskap om reformer av arbetsmarknad, bejaka globalisering och marknadsekonomi och besparingar av offentlig sektor.
Det är snarare så att vi nu ser ett nytt och modernare Frankrike som stiger fram ur det förflutnas skuggor. Ett mer europeiskt normaliserat Frankrike där frågor om marknadsekonomi och en öppnare ekonomi växer fram på bekostnad av hyllandet av staten och Frankrike som sådant. Det är bra för Europa, det är bra för Frankrike och det är bra för demokratin. Det blir upp till de franska väljarna att bedöma hur bra sådan är demokratin.