Hoppa till innehåll

Ett litet nyhetsbrev

Den gröna ön är på många sätt sin egen påminnelse om historien. Grå sten, ruiner och murar, små låga hus, gröna ängar och landskap. Engelska herresäten och minnena av irländsk fattigdom. Engelskan men också gaeliskan som en ständig påpekande att man är något annat även om det är engelskan som talas. Så präglat av det engelska att det ibland är mer engelskt än i England men likväl ständigt irländskt. Historiens trådar väver varje samhälle på sitt sätt. Här har konflikten mellan det irländska och det engelska mer än något annat definierat politiken och på Nordirland var just den konflikten utgångspunkten för ett ständigt pågående krig av terror mellan det katolska och det protestantiska, århundraden efter Europa avslutat sina religionskrig.

När Irland blev fritt förblev Nordirland brittiskt, och mer brittiskt än kanske något annat. Gränsen mellan Nordirland och republiken Irland var en gräns präglad av den konflikt som fångade Nordirland i decennier av terror och mördande och där terrorn sträckte sig in i Storbritannien i sin helhet. Det blev genom ländernas medlemskap i EU som försoningen kunde börja på tidigt och det var genom den gränslösa inre marknaden som Nordirland och Irland blev till en gemensam ö. Good Friday överenskommelsen 1998 som var resultatet av förhandlingar under hela 1990-talet, inom ramen för det gemensamma medlemskapet i EU, blev den fredsöverenskommelse som ledde till att terrorismen upphörde.

Detta är en av de många delar av europeisk integration som vi lätt glömmer bort att förstå värdet av. Freden tiger still. Men frågan om Irland blir också en av de viktigaste och svåraste frågorna att hantera under Brexit-förhandlingarna där mardrömmen är att konflikten och terrorn ska återuppväckas. Men oavsett det så kommer svårigheterna med en gräns som ingen vill ha om den likväl blir till en gräns mellan Storbritannien och EU.

I slutet på veckan var jag på Irland för att med företrädare för EPP-gruppen diskutera bland annat denna fråga, men också helt andra frågor om det atlantiska perspektivet så som det ser ut inför osäkerheterna om Trump. Trumps plötsliga avskedande av FBI-chefen Comey underströk just osäkerheten om var vi har USA i dagens värld.

De många förklaringarna till avskedandet gör osäkerheterna än större. Uppenbarligen hade Trump krävt lojalitet till presidenten av FBI-chefen, som om detta är möjligt för en oberoende rättsinstitution som bland annat har att utreda vad som har skett kring presidenten kring relationerna med Ryssland. Och uppenbart hade Comey också önskat större resurser för att utreda Rysslandsfrågorna. Avskedandet blir med det illavarslande och ett ytterligare besked om den osäkerhet som USA och därmed världen befinner sig i.

Det understryker oavsett amerikanska krav vikten av ett starkare europeiskt försvarsengagemang där resurser är en del, samordning och samarbete andra. Men det är också värt att påminna om att Europa står för mer bidrag till global stabilitet än just bara de militära resurserna. Det är EU som finansierar situationen i flyktingläger i Mellanöstern, som tar emot flyktingar och som genom sin utvidgningspolitik bedriver en stabiliseringspolitik som innebär betydande satsningar på soft power och säkerhet.

Men åter Irland. Gränsen mellan Nordirland och Irland måste bli så mjuk som möjligt, tillåta normalt flöde av människor som vi har vant oss vid i Norden och människor på Irland har gjort. Det ställer krav på förhandlingarna och inte minst på hur den brittiska regeringen vill definiera sig i framtiden i förhållande till EU.

Tony Blair deltog i diskussionerna på fredagen och pekade på att Storbritannien nu håller på att flytta ut ur ett hus och för att flytta till ett annat som ingen vet hur det ser ut. Vare sig vad gäller tillgången till den inre marknaden eller vad det innebär att stå utanför tullunionen, att förlora delar av den finansiella marknaden till andra delar av Europa och samtidigt behöva samarbetet mot terrorism, insatserna för Europas gemensamma säkerhet och väldigt mycket av allt det stora och det lilla som fyrtio år av medlemskap har givit som självklarheterna, där friheten att röra sig över gränsen mellan Nordirland och Irland nu har blivit en sådan självklarhet. Och där frånvaron av den självklarheten måste ersättas med något annat som vi inte vet hur det ser ut, eftersom britterna faktiskt inte vet till vilket hus de ska flytta till.

I Dagens Industri skrev jag i fredags om den socialdemokratiska ansvarslösheten när det gäller att i grunden medvetet och på Vänsterpartiets order underminera den svenska finansmarknaden och driva ut Nordea. På SvT Opinion hur regeringen nu bedriver en politik för att välfärd ska läggas ner framför ögonen på människor som valt de verksamheter de ville ha för sin trygghet. I Dagens Nyheter skrev jag i förra söndagen, på valdagen i Frankrike, om hur vi i Europa måste värna demokratins och rättsstatens institutioner mot socialistiska och nationalistiska ytterligheter. I Göteborgsposten och Expressen diskuterar jag i artiklar som också går att finna på hemsidan utifrån  socialdemokraternas offensiv för att göra sociala välfärdsfrågor och arbetsmarknadspolitik till frågor för EU att besluta över, något som skulle underminera både välfärden och skapa nya motsättningar i en tid då vi måste hålla samman.

I början på veckan hade jag nöjet att få vara värd för MUfs förbundsstyrelse på besök i Bryssel. På tisdagen talade jag på Timbros och Epicenters presentation av Nanny State Index 2017, där jag påpekade att det faktum att UK ligger tvåa visar att byråkrati inte är något som följer just av EU. Och så var det sedvanliga sammanträden, möten, med mera.

Nästa vecka är det plenum i Strasbourg. Då kommer bland annat frågor om Ungern upp men också situationen i några av de länder som är kandidatländer. För min del fortsätter arbetet med rapporter som jag ansvarar för där det gäller tre olika banklagstiftningar, den ekonomiska politikens utvärderingar och länder-rekommendationerna samt energistyrningslagstiftningen, som är till för att styra upp förutsättningarna för att nå en gemensam energimarknad. Det blir också fortsatt arbete med telekomkoden och spektrumfrågor där jag bland annat följer