Ett land i Europa. En av de tre största städerna, sedan decennier styrt av regeringspartiets lokala företrädare, känt över världen som en stad där judar känner otrygghet. Judiska barn vågar inte gå annat än i vissa särskilda skolor. Regeringspartiets ledande företrädare i staden har förklarat att antisemitismen beror på judarna själva, att de måste ta avstånd tydligare från Israel.
Man har demonstrerat tillsammans med grupper som vill eliminera Israel. Stadens tidigare borgmästare som återkommande återkom till antisemitiska förklaringsmodeller utnämndes av regeringen till huvudutredare i en avgörande samhällsfråga. I regeringspartiets lokalorganisationer återkommer antisemitism i olika former ständigt, även om de pliktskyldigast fördöms.
På första maj marscherar ungdomsorganisationen till antisionistiska sånger där hatet mot Israel är huvudtemat. Den judiska församlingen tvingas till mycket stora kostnader för att värna den mer grundläggande tryggheten mot attentat. Regeringspartiets organisation för religion och tro har utvecklat ett samarbete med Muslimska brödraskapet.
I många skolor runt om i landet vågar lärare inte undervisa om Israel än mindre om de är judar säga det. Judiska föreningar har lagts ner på grund av hotbilden.
Regeringspartiet är ledande i Europa att fördöma Israel och att erkänna landets motståndare. Det finns inget annat land i Mellanöstern, bland alla dess mordiska diktaturer, som man fördömer så hårt som den judiska staten. Det finns ingen annan demokratisk regering i Europa som är så fientlig till den israeliska staten som landets.
I internationella resolutioner sluter man gärna upp bakom Israels fiender för att fördöma rasism, kvinnoförtryck och övergrepp mot demokratin i det enda landet i Mellanöstern som är en demokrati, rättsstat, där människor oavsett ursprung, tro, kön eller sexuell läggning har samma rätt. Man bidrar till en finansiering av de pengar som går till terrorister och deras familjer. Man fördömer regelbundet när Israel slår tillbaka mot raketattacker och andra attacker mot landets befolkning.
Besök i de brutala diktaturer som omger landet präglas av vänlighet och förståelse för jämställdhetsproblem, med kvinnliga statsråd som lojalt följer en klädeskod som är till för att markera förtrycket av kvinnor.
Hatet mot Israel, antisemitismen som präglar regeringar och organisationer fördöms sällan och om så sker mycket tyst. Det är Israel och den judiska staten som är föremål för kritik och återkommande attacker, inte dem som vill eliminera den självständiga demokratin och som genom pågående terror gör slag i saken. Budskapet till alla dem som kommit till landet från Mellanöstern är tydligt, det är Israel som kritiseras, inte antisemitismens och hatets krafter som i land efter land styr i Mellanöstern.
Antisemitismen är ett problem i landet. Det är en skam. Istället för att angripa denna verklighet försvarar några ledande liberala skribenter regeringen med sin extremt svaga parlamentariska bas enbart på den grunden att den behövs för att värna landet mot extremism och antisemitism. Det är upp till var och en att fundera på vilket land det, är vilket allvar som det handlar om. Verkligheten får inte underordnas ledarsidornas kartor. Då öppnar man för extremismen.