Ett nytt år är framför oss. Det år som gick var ett år präglat av kriget i Ukraina, Kinas ökade hot mot Taiwan och ett USA som gjort sig till diktaturernas vän och demokratiska vänners motståndare. Den verkligheten ställer krav på den politik som förs i Europa och för vår del i Sverige. Vi behöver en politik som genom marknadsekonomi, reformer och ansvarsfull säkerhetspolitik bidrar till ett starkare Europa och ett fördjupat nordiskt och baltiskt samarbete inom ramen för både EU och Nato.
Det är slående hur lite de politiska alternativ som finns inför valet analyseras och diskuteras i den politiska journalistiken. Istället för en kritisk granskning av den politik som oppositionen i form av Socialdemokraterna och de övriga rödgröna vill föra och den politik som regeringen för diskuteras regeringsalternativen som om de vore frikopplade från den politik som blir konsekvensen av valet.Det är veckotidningarnas betraktelser om vem som ska vara med vem och vem som sa vad till någon annan förenat med personliga betraktelser i sällskapsspelets anda. Men valet handlar och avgör viktiga frågor.
Det allra första handlar om utrikespolitiken. Sveriges Nato-medlemskap är i praktiken inte ifrågasatt ens av dem som fortsatt är emot. Socialdemokraterna har fortfarande en stor del aktiva som var och är emot men partiet kommer med största sannolikhet inte ändra sig efter den smärtsamma anpassning till verkligheten man tvingades göra under våren 2022.
Mer allvarligt är den politik som vi som medlem i Nato vill föra. Det är helt uppenbart att Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill urvattna medlemskapet och göra Sverige till ett passivt land. I en tid då vi gemensamt måste visa beslutsamhet mot ryska krav som berör våra grannar liksom mot oss själva är detta farligt. Socialdemokraterna är i denna fråga själva inte stabila och de kommer vara utsatta för bestämda krav från partier som egentligen vill att vi ska lämna. I stället för att vi är en medlem fullt ut som bidrar till ökad säkerhet finns risken att vi blir en medlem som eftersträvar undantag och som vill minimera bidragen till det gemensamma. Då försvagas det gemensamma och vi blir alla utsatta. Den risken gäller inte minst inför de nya utmaningar som kan riktas mot svensk säkerhetspolitik.
Socialdemokraternas historia är i dessa frågor inte till deras fördel trots den vördnad som de brukar bemötas med av journalistiken.
Så sent som hösten 2021 sålde Magdalena Andersson ut delar av svensk utrikespolitik till en enskild riksdagsledamot som agerade politisk vilde och drev kurdiska intressen. Det var överenskommelsen som då gjordes som blev det stora problemet för Turkiet i Sveriges fortsatta Nato-anslutning efter det att Sverige till slut ansökt om medlemskap.
Inte längre tillbaka i tiden än 2010 var Socialdemokraterna beredda att sälja ut allt säkerhetspolitiskt förnuft till Vänsterpartiet när man accepterade att Sverige skulle driva kravet att USA – inte Ryssland som ockuperade andra europeiska länder – skulle ta hem all trupp från de länder som aktivt ville amerikansk närvaro. I dagens diskussion ser vi hur allvarligt detta hade varit. Redan då hade Ryssland ockuperat delar av Georgien och hade trupp i Armenien och Moldavien. Men det var Nato-samarbetets närvaro av amerikansk trupp som Socialdemokraterna efter krav från Vänsterpartiet krävde skulle lämna Europa och andra utländska baser.
När invasionen började den 24 februari 2022 kunde först Magdalena Andersson inte kalla invasionen vid dess namn, sa därefter först att Sverige enligt lag inte fick stödja Ukraina med vapen och därefter att en svensk Nato-ansökan skulle rubba den säkerhetspolitiska balansen i Europa, efter det att Ryssland inlett krig i Europa. Det var först efter tre månaders tvekan som Socialdemokraterna till slut insåg att Sverige behövde Nato.
I en tid då Sverige behöver en fast hand har Socialdemokraterna visat att man saknar den fasthet som krävs. Tvärtom är man för maktens skull beredda att sälja ut svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Det andra handlar om kriminalpolitiken och rättsfrågorna. Den nuvarande regeringen försöker nu täppa till de luckor och den ansvarslöshet som präglade socialdemokratisk kriminalpolitik. Det är bra att Socialdemokraterna nu säger sig vara för den politik som de tidigare osanat ansåg vara fascistisk och rasistisk. Men frågan är hur stabila de är i sin syn på straff och brottsbekämpning. Den frågan blir än viktigare eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill en återgång till den politik som fördes då.
Det gäller inte minst frågorna om hedersförtryck där Socialdemokratiska företrädare fortfarande avfärdar som rasism och fascism lagstiftning som bland annat avser kusinäktenskap som är grunden för hedersförtryck.
Motsvarande gäller migrationsfrågorna där Socialdemokraterna även där erkänner att man hade fel och agerade ansvarslöst. Frågan är hur hårt den nya linjen ligger när V och Mp kräver ändring.
Motsvarande gäller även energipolitiken. Redan nu signalerar Socialdemokraterna att man även om man insett att avvecklingen av de fyra reaktorerna var ansvarslös och att man borde bygga att man inte är villig att stödja regeringen. Det innebär att man kommer att ta stöd av V och Mp som är dogmatiskt emot kärnkraft.
I flera frågor säger sig Socialdemokraterna ha brutit med sin tidigare politik och har underkänt den samtidigt som man säger sig tycka som regeringen.
Det gäller däremot inte skattefrågan där de rödgröna vill höja skatter och inte minst införa skatter på kapital som skulle motverka att Sverige i dag har den djupaste kapitalmarknaden i EU. De jobbavdrag som gett vanliga hushåll 100 000 kronor mer om året har S konsekvent varit emot och talar nu om nya skatter.
Den stora och tredje frågan handlar om att Socialdemokraterna vill göra staten stark och mäktig på medborgarnas bekostnad.
Socialdemokraterna skiljer medvetet ut sig när man vill återgå till 1970-talets ansvarslösa statliga näringspolitik. En stor statlig investeringsbank ska styra investeringar politiskt. Det innebär nya misslyckanden som vi sett vid varje projekt som fått politisk luft och kapital under vingarna. Socialdemokraterna vill att ett politiskt parti som inte ens kunde driva lotterier lagligt ska leda en statlig näringspolitik som historiskt har ständiga misslyckanden bakom sig.
Det gör man också genom att man vill eliminera privat företagsamhet och valfrihet inom välfärdens områden. Det innebär inte bara att valfriheten och mångfalden försvinner. Det innebär att en stor del av svensk välfärd läggs ner. Det innebär att utveckling genom konkurrens elimineras samtidigt som kommuner år efter år missköter sig inom äldreomsorg och skola får monopol och fritt fram för att låta byråkratin göra medborgare maktlösa.
Det är detta som valet handlar om. Vi behöver efter valet en regering som kan stärka det svenska försvaret utan att hamna i budgetstrid med sina partner, som fullföljer en ny kriminal- och migrationspolitik, som bidrar till en energipolitik som säkrare el och minskar CO2 utsläpp, som står fast i utrikes-, säkerhets-, försvars- och Europapolitiken och som bejakar en välfärd som kan utvecklas genom mångfald och som ger medborgarna valfrihet. Det är detta det kommande året handlar om för Sveriges del. Vi behöver ett Gott Nytt år!