Med beslutet att bevilja även nästa stödgaranti kan omvärlden andas ut, åtminstone tills vidare, medan trycket på den grekiska regeringen och samhället att reformeras kvarstår. Det är tack vare sparpaket och därmed följande stödgarantin som Grekland nu har rimliga möjligheter att ta en ny sats. Utan nya lån hade samhällskollapsen varit ett faktum.
Den hade inte gett någon stimulans till ekonomin vare sig i Grekland eller i Europa i övrigt. Och även nu så är de lån som Grekland beviljas beroende av politiskt beslutade lånegarantier, utan dem hade Grekland inte kunnat finansiera sig även om man hade genomfört aldrig så omfattande besparingar. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att så många menar att det är EU som tvingat Grekland till dessa besparingar. Sanningen är att det är underskotten, skuldbördan och verkligheten som tvingat fram reformer.
Det handlar tvärtemot vad som sägs i debatten inte bara om besparingar utan också om marknadsreformer som kan ge tillväxt. Utan dessa reformer skulle den grekiska ekonomin inte bara präglas av underskott utan också av sådan ineffektivitet att underskotten skulle sluka stödpengarna. De senaste veckorna har jag noterat att socialdemokratiska debattörer har fnyst åt marknadsreformerna, som om skråväsende och licensekonomi ger tillväxt, samtidigt som man avvisat besparingarna.
Greklands och Europas problem är långt ifrån lösta men några steg är ändå tagna. Med den europeiska socialdemokratin som bromsklossar.