Den gångna veckan har diskussionerna handlat om en ny maltesisk kommissionär.
Det är den maltesiska regeringen som nominerar sin kandidat, på samma sätt som andra länder nominerar sina. Det innebär också att de kandidater som nomineras har olika politiska uppfattningar och kommer från olika delar av Europa. Så ser Europa ut och syftet med Europasamarbetet är att förena och respektera olika uppfattningar och värderingar så länge de är förenliga med demokratins grundläggande värden.
Kommissionen består därför av såväl socialister, kristdemokrater, konservativa som liberaler. Den franske kommissionärens uppfattning i inre marknadsfrågor påverkas av den politiska miljö han kommer från. Den rumänska är en övertygad vän av det jordbruksstöd som de flesta svenskar vill fasa ut. Den polske kommissionären har en uppfattning i budgetfrågor som är representativ för debatten och synsätten i hans land. Också när det gäller religion och personlig tro präglas Europa av mångfald. Rätt få är så sekulariserade som vi svenskar. Och det finns förutom det som är normalt i Sverige inte bara protestanter utan också katoliker och grekortodoxa. Och muslimer.
När Europaparlamentet röstar om en kommissionär röstar vi inte om vi stöder hans eller hennes religiösa tro eller ens politiska åsikter, utan om vår syn på förmågan och den personliga kompetensen att utföra sitt uppdrag fristående från nationella och politiska kopplingar. Det är fördraget och de demokratiskt fattade besluten som ska utföras av EU:s högsta tjänstemän.
Tanken att någon ska diskrimineras för sin religiösa tro för tanken snarare tillbaka till andra tider av hat och motsättningar än till ett öppet och civiliserat Europa.
Synen på familjepolitik och aborter skiljer sig åt i Europa. På Malta liksom i andra katolska länder har man en annan syn än vi. Det är inte frågor som EU ska hantera. Tanken att Sverige skulle blockera en maltesisk kandidat för att han är maltes med den övertygelse som en överväldigande majoritet malteser har, är förunderlig.
Lika udda är att kasta tillmälen som extrem och monstruös över en demokratiskt vald vice statsminister och utrikesminister i ett av EU:s medlemsländer. Xenofobi tar sig många uttryck, inte bara på gatorna utan också i politikens finrum.
Är vi emot utlänningar för att de bär sina hemländers värderingar blir samarbetet svårt. För min del kommer jag att bevaka att kommissionen följer sitt uppdrag, inte bidra till en religionskonflikt i Europa. Religionsstrider borde vi lägga bakom oss.