En söndag [BILD1]som kommer att tillbringas på tåg och i Östersund för att inför norrlandsmoderater tala om Europafrågor och den verklighet som de påverkar. En relativt öde järnvägsstation och en perrong som mer präglades av skidor än portföljer.
Sitter och går igenom ett antal forskningsfrågor som bland annat rör Stockholm och skriver en artikel om Finansplats Stockholm. Slår mig hur synen på arbete är präglad av industrisamhällets kvantitetstänkande och hur lite det präglas av kvaliteten som vi var och en kan bidra med. Längs löpande bandet fanns det inte mycket som den enskilde kunde göra för att höja kvaliteten. Över kunddisken, forskningsproverna eller ritningarna betyder den enskildes engagemang allt. Och vi ser hur vi inom den nya tidens arbetsmarknader får en rörlighet som beror av de enskilda människorna.
Sverige som forskningsnation bestäms inte av byggnader och investeringar i laboratorier, även om det hjälper till, er lika lite som Finansplats Stockholm blir verklighet genom att vi utropar dess namn. Det är människors förmåga och entreprenörskap som avgör. Och i den delen är vi beroende av att vi i olika sammanhang har de människor som mest sätter prägel genom kvalitet eller nytänkande.
En forskare forskar inte mycket eller lite, en entreprenör är inte entreprenör mycket eller lite , en designer designar inte mycket eller lite. De forskar, innoverar och designar i ett sammanhang där inte tiden utan kvaliteten och nytänkandet avgör. Och när de gör det de är bäst på är deras vardag inte indelad i de fackliga avtalens eller arbetstidslagstiftningens tidsmoduler utan i deras egen världs krav och förhoppningar.
Den viktiga frågan är inte en lön som innebär mer när man arbetar mer utan en lön som attraherar dem till den plats och den struktur där de kan utföra sitt arbete. Som gör att de många på arbetsmarknaden söker sig till nya arbeten där de kan göra mer och passar in ännu bättre och där de ledande nyskaparna väljer att vara här. Det är i det sammanhanget som frågan om värnskatten kommer in. Vill vi ha de bästa forskarna, ingenjörerna, finansanalytikerna i svenska kunskapsmiljöer måste vi erbjuda dem möjligheter som gör att de lägger sin tid här, inte i tron att de arbetar mer eller mindre för att skatten är hög eller låg utan för att vi vill ha dem här och inte där.
Det har sagts [BILD2] ( på bilden apokalypsens fyra riddare som uppträder vid den yttersta stunden, eskatologins fokus, av Dürer) att det är en eskatologisk fråga, en fråga som hör hemma i världens undergång och uppståndelsen. I så fall är det stora saker på gång i vår värld eftersom platskatt håller på att bli verklighet i en allt större och större del av europeisk ekonomi och straffskatt på kunskap och kompetens är ovanlig.
Men vare sig i de baltiska länderna eller i Polen där man är på väg att införa plattskatt i ett antal olika steg, eller i London, präglas man av undergångsstämning. Men vi har all anledning att bekymra oss om Finansplats Stockholm, om Sverige som forskarnation och företagarnation och som en plats där design och utveckling är ledande. Det är
I den delen bör vi vara mindre apokalyptiska och mer pragmatiska. I kunskapssamhället är det nämligen kunskapen som avgör välfärdens och jobbens förutsättningar. Och den finns hos människor, inte i byggnader eller maskiner.