Nu åter en vecka i Strasbourg. Den kommer bland annat att handla om att vi äntligen kan få ett beslut om PNR ( Passenger Name Record ) som är efterfrågat som ett medel för att kunna förebygga och bekämpa terrorism. Inte minst den socialdemokratiska gruppen har under lång tid förhindrat detta samtidigt som man har sagt sig vilja bekämpa terrorism. Men förhandlingarna med Turkiet, Albanien och Bosnien-Herzegovina kommer att diskuteras liksom skattefrågor och Unionens gemensamma utrikespolitik.
Men vid sidan om de mer formella förhandlingarna och besluten ligger frågor om hur den holländska regeringen ska hantera ett rådgivande folkomröstningsresultat som där en minoritet av det nederländska folket röstade nej till ett samarbetsavtal med Ukraina. Det gick den vägen som Putin liksom Europas extremer ville. De enda som har något att vinna på detta är den ryska regimen som kan hävda att Europa är splittrat i sin syn på Ukrainas rätt till frihet. Nu nu kommer den nederländska regeringen få redovisa hur den ser på den rådgivande folkomröstningen och på Europas ansvar för att ge stöd till ett land som söker samarbete och handel. En stor del av avtalet med Ukraina handlar om det som är EU-kompetens men likväl visar det som skett hur lätt det är för en regim att skapa splittring i Europa.
Än mer avgörande är den brittiska folkomröstningen som närmar sig snabbt. Den handlar om de många olika småfrågor som vi alla som medborgare kan känna irritation inför men som ofta inte handlar om EU-lagstiftning. Framförallt handlar det inte om de proportioner som medlemskapet, den inre marknaden och Europas gemensamma förmåga att fatta beslut när det gäller säkerhet, fred och demokrati gäller.
Det kan vara värt att se på Europa som det ser ut i dag. Ryssland har ockuperat och annekterat en del av Ukraina och bedriver fortsatt krig i landet. Den ryska regimen fortsätter att rusta sin militära förmåga, öva invasioner och hota andra länder. I Syrien och även i Irak ett inbördeskrig som präglas av grymheter och brutaliteter i en form som påverkar Europa både vad gäller flyktingar men också i form av terrorism som utvidgar slagfältet till våra huvudstäder. Mellan Armenien och Azerbajdzjan en betydande risk för ett öppet krig. I Georgien delar av landet ockuperade av ryska trupper. I Moldavien rysk trupp.
Världen ser annorlunda ut än vad många trodde till för bara något år sedan. Lägg till detta både separatism, som i Katalonien och Skottland, främlingsfientlighet, Trump, Kinas växande ambitioner, Mellersta Österns fortsatta sönderfall, konflikter i Afrika söder om Sahara och instabilitet norr därom. Vi behöver ett stabilt Europa. Det är viktigare än de flesta av de enskilda frågor vi kommer att diskutera och besluta om i Europaparlamentet eller i våra nationella parlament. Det handlar om en verklighet som berör och hotar det mest grundläggande i våra samhällen och våra förutsättningar för fred och frihet.