En vecka som kommer att präglas av klimatförhandlingarna i Köpenhamn men också av det svenska ordförandeskapets avrapportering i Strasbourg, och det spanska ordförandeskapets presentation av planer inför parlamentet.
En signal om den förändring av världen som måste prägla både klimatpolitiken och den framtida agendan för europeisk förnyelse är BAIC s köp av teknologi från SAAB och det intresse som präglar kinesiska investerare i Europa, när det gäller bilindustri liksom mycket annat.
Det är en ny värld som träder fram efter krisen och som enklast kännetecknas av att begrepp som G7 och G8 fått träda tillbaka för G20 och som i värsta fall kan ersättas av G2 om vi inte ser till att Europa förmår hålla utvecklingskraft och framsteg på ett sätt så att inte Kina och USA blir två så totalt dominerande ekonomier att beslutskraften ligger mellan dem två.
Det svenska ordförandeskapet som vi ska diskutera på onsdag har ett antal tydliga framgångar bakom sig. Den finansiella övervakningen har fått en struktur som nu måste bli till lagstiftning, vilket inte säkert blir helt enkelt, men likväl finns i dag ett gemensamt åtagande. Utvidgningsprocessen har tagit ny fart genom medlingsavtal mellan Slovenien och Kroatien. Den ekonomiska återhämtningen har fått tydliga riktlinjer. Stockholmsprogrammet har lanserat en agenda för förnyelse av det rättsliga samarbetet. Fördraget har kommit på plats efter mycket stökande. I EU har det hänt saker i verkligheten som är mer än normalt.
Och i slutet av denna vecka kommer vi veta hur långt Europa kom med klimatkonferensen. Vad vi redan nu vet är att EU har haft en mer ledande position än i någon annan internationell förhandling och att den har satt agendan för diskussionerna. Det har Sverige uppnått i EU, genom medlemskap och genom detta ordförandeskap.