En vecka kring exitstrategier och Östra partnerskapet

Valet i Irak har präglats av våld men har likväl hållits, till skillnad fån alla de länder i regionen som inte har val men väl regiomens ohämmade våld mot medborgarna. De som har dödat och bombat i Irak är alla de grupper som i demokratin ser ett hot mot sina egna möjligheter att förtrycka andra. Det är deras hat som dödar, inte ansträngningarna att utveckla en demokrati. Och som förhandlingarna med Iran kommer att visa denna vecka så är det den totalitära diktaturen som mer än något annat hotar freden i denna del av världen, inte tanken på demokrati.

För min egen del är det en kväll med förberedelser inför den kommande veckan. På måndag får jag återrapportering från Europaparlamentets fakta mission till Vitryssland och frågorna om hur det vitryska parlamentet överhuvudtaget ska ha någon roll i den parlamentariska församling som ska bildas för att ge det Östliga partnerskapet, med ländernaVitryssland, Ukraina, Moldavien, Azerbadjan, Armenien och Georgien i dialog med EU, en politisk och parlamentarisk förankring. Då lägger vi också fast strategi inför kommande möten med dessa länders parlament samt för hur EPP-gruppen ska utveckla sina kontakter i dessa länder.

På måndag blir det också en debatt i plenum om den så kallade internationella finansiella transaktionskatten som är en variant på Tobinskatten. Populär bland dem som vill reglera finansmarknader därför att de tror de är dåliga för ekonomin, mindre populär överallt där det finns underskott på kapital och där en internationell skatt leder till högre kostnader och mindre kapital.

En första resolution kring inriktningen av den nya 2020 strategin kommer parlamentet ta, med tydliga tecken på återfall i viljan att hellre tala om hur mycket bättre vi ska bli än vilja att göra de reformer som krävs för ökad konkurrenskraft. När jag har sett vad Europas socialdemokrater vill göra är det uppenbart att det mer handlar om att retlera och styra än att öppna upp för en dynamisk ekonomi.

Förhandlingar kring de alternativa investeringsfonderna där jag hoppas få genombrott för att inte belasta riskkapital med ny byråkrati, och för att vi ska kunna ha en mångfald av små och stora aktörer som tillsammans sprider riskerna.

Den europeiska tillsynsmyndigheten kommer kräva en del diskussioner innan förslagstiden går ut.

Budgetpolitiken och exitstrategierna kommer jag denna vecka diskutera för att säkra en klar majoritet som fullföljer den återhållsamma inriktning som blev parlamentets även i mitten av krisen. Tänkte i denna fråga också fullfölja en debatt med Poul Nyrup-Rasmussen som i förra veckan påstod att Danmarks budgetunderskott var bland de snabbaste växande i en debatt där jag frågade honom om han föredrog den politik som socialdemokrater ville driva igenom i hela EU men som följdes i Spanien och Storbritannien men inte i Sverige och Danmark.

I sanningens namn trodde jag att att Danmarks förre statsminister hade rätt i frågan om Danmark, även om det handlar om en annan regering. Men som det visade sig är det just Danmark och Sverige som har klarat sina underskott bäst. Så frågan är om Europas socialister föredrar socialistisk politik så mycket att de hellre tar konsekvenserna i form av höga underskott och arbetslöshet än alternativet.