På väg till Strasbourg och en veckas beslutsfattande i Strasbourg. Det är en vecka som framförallt, som ett antal gånger tidigare, kommer att domineras av den ekonomiska krisen och vad EU kan och måste göra för vända ekonomisk tillbakagång till ny tillväxt. Det är ett perspektiv som blir allt mer uppenbart i takt med att insikten om att man inte kommer ur krisen av sig själv genom att allt plötsligt återställs i en förment normal ordning. En kris som bygger på bristande konkurrenskraft och överkonsumtion kommer man inte ut genom att världen i övrigt fortsätter att utvecklas, problemen för Europa kvarstår likväl om vi inte genomför reformer mot mer marknadsekonomi. Och de problem som Europa har kan knappas sägas präglas av för mycket marknadsekonomi.
Det är inte för mycket av marknadsekonomi som präglat länderna i Sydeuropa utan tvärtom regleringar, monopol, förlegade skråväsenden, licensiering och byråkrati. Lika lite är snabbt växande offentliga utgifter och gamla ineffektiva offentliga strukturer präglade av marknadsekonomi. Detta oavsett de brister i reglering och lagstiftning som vi kan se på de finansiella marknaderna när det gällt transparens och tillsyn. Och det är mycket riktigt i de mer reformerade ekonomierna i Europa som vi har en tillväxt och det är dessutom så att det stora steget framåt vore en fullständig öppning av den inre marknaden för att den vägen göra världens största ekonomi till världens största marknad. Det är denna vägriktning som jag kommer att peka på när vi tar ställning till Europeiska rådets slutsatser från toppmötet förförra veckan.
Det blir också anledning till att diskutera utvidgningsfrågan med anledning av rapporter som nu finns om kandidatländerna. Där kommer jag i debatten understryka den framgång som den utvidgningsprocessen har varit och är.