[BILD1]Mordet på Benazir Bhutto är en tragedi för en familj och för ett land. Det är något av det sämsta som kunde hända världen under dessa sista dagar av 2007. För det första innebär det att ett instabilt Pakistan blir än mer instabilt. För det andra innebär det en seger för de islamister som ville döda henne i sin kamp mot demokrati och öppenhet. För det tredje kommer det bli till en signal till ökat våld i en del av världen som går från Nordafrika över Mellersta Östern och Afghanistan till Pakistan.
Det är som Per Ahlin skriver sorgligt att terroristernas uppenbara planer på att mörda henne nu också har lyckats.
Det vi nu ser i världen är inte en konflikt mellan civilisationer utan mellan civilisation och extremism. Det är en konflikt som har klätts i religiösa förtecken men som likväl handlar om civilisation eller barbari med religion som en dålig ursäkt.
Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet om just denna konflikt.
Det är den konflikten som lägger sig som en slöja över länder och städer och som är ett hot mot var och en som vill ha fria och öppna samhällen. Det är ren naivitet att tro att det handlar om en konflikt mellan civilisationer liksom att tro att denna konflikt har sin rot på Västbanken. Den har sin rot i skillnaden mellan demokrati och diktatur och den hotar muslimer lika mycket som kristna, araber lika mycket som judar och asiater lika mycket som européer. Det är civilisationer som hotas av ett barbari där människoliv räknas som noll.
Pakistan har länge varit hotat. Koranskolorna, den röda moskén och talibanernas starka ställning i gränslandet till Afghanistan är några exempel på detta. Nu finns risken för att en kärnvapenstat faller för barbariet. Om det sker är världen osäkrare. Det är sannerligen inte en konflikt som bara handlar om Pakistan utan som går över gränser och når till oss i Europa. Det hot som ligger i detta är sorgligt underskattat och reducerat till att handla om en rad olika och från varandra skilda konflikter. Det är fel.