Tanken att en amerikansk president i en presskonferens i strid med sina egna säkerhetstjänster skulle ge Rysslands despot rätt i frågan om Ryssland har blandat sig i den amerikanska valkampanjen, var främmande ända till i dag, även om han har andats tankar i den riktningen.
Likaså var tanken, även bara för några månader sedan, att den amerikanske presidenten skulle skylla de dåliga relationerna mellan Ryssland och USA på det egna landet overklig, för att man har reagerat på rysk inblandning i det amerikanska valet, för att man har reagerat på den ryska invasionen av Ukraina och för att Ryssland stöder den syriske diktatorn Assads bombningar av civila och döljer användningen av kemiska vapen i grunden. Det var trots allt otänkbart, även med respekt för den omdömeslöshet som präglat Donald Trumps presidentskap och twitter.
Det är som det skrivs i DN i dag en stund då Trump gjorde USA till knähund åt Putin. Men det är också en tid då presidenten för USA, och den vars position tidigare utgjort den fria världens ledare, kallar den fria pressen för folkets fiender, ett ordval som förenar honom med alla de despoter som ser fri press som en fiende till den folkets vilja de vill uttolka.
Den tidigare CIA-chefen har kallat Trumps presskonferens med Putin i Helsingfors en övning i imbecillitet och förräderi. Republikanernas talman i representanthuset har korrigerat Trump med att Ryssland helt klart är ett land som blandat sig i amerikansk valprocess med dold påverkanspolitik.
Det är svårt att veta om det är uppblåst självsäkerhet eller en beroenderelation som ligger bakom att Trump blint tror på Putin, kallar EU för en fiende till USA, attackerar USA´s allierade, underminerar demokratiska regeringars ledare och blåser till handelskrig i tron att de länder som exporterar mer till USA än USA till dem är landets fiender. Liksom Putin vill han splittra EU och Europa, göra länder i den fria världen till motståndare samtidigt som han kallar despotiska regimers ledare för sina vänner.
Det är ett USA som nu förnedras av sin president, ett land som bedras av sin ledare samtidigt som demokratier undermineras av en ledare som hellre vill att makt går före rätt än rätt före makt.
I Trumps världsbild, av ett mer merkantilistiskt slag från århundraden tillbaka, finns tron på att man ska exportera mer än man importerar, eller i alla fall ha balans i handeln med andra länder. Förutom att det i sig är fel bygger det i Trumps fall på att han bara ser varor när hand diskuterar handel, import ocih export och förbiser att den moderna ekonomin inte bygger på kol och bilar utan på datorer, information, finansiella tjänster och underhållning liksom avancerat kunnande, det vi kallar kunskapsekonomi eller tjänste-ekonomi. Och här har USA ett överskott gentemot andra länder, som beror på framgångsrika företag, liksom europeiska bilföretag är framgångsrika, men också på att hindren för investeringar och handel i USA gentemot omvärlden är långt större än skillnaderna i de tullar som Trump har lovat att höja och som han nu höjer. Det är ingen tvekan om att den amerikanska ekonomin varit bättre om den varit utsatt för konkurrens och rationaliseringar liksom att den europeiska ekonomin varit bättre om vi haft lägre tullar.
Men istället för att fullfölja förhandlingar om att ta bort handelshinder inleder Trump nu ett handelskrig mot sina partners men framförallt ett krig mot den internationella ordning som bygger på rätt och på avtal, liksom Putin har gjort. Det är ett strategi som kommer underminera förutsättningarna för internationella avtal och som kommer att ställa länder mot varandra.
Den politiska kraften i USA ligger inte bara hos presidenten. Förankringen i den västliga gemenskapen är långt starkare än Trumps ytlighet. Men Trump underminerar viktiga värden som är betydelsefulla för världen. Fri handel, uppslutningen bakom internationell rätt, gemenskapen mellan demokratier och han byter det mot en gemenskap med despoter som han hyllar eller synes uppskatta. Aldrig har USA blivit så förnedrat som i dag. Och det skapar en ny situation, framväxt ur en utveckling som började med valet av Trump men nu manifesterad i ytterligare steg. För Sverige liksom andra europeiska länder liksom för andra demokratier världen över säger detta oss något. Vi måste hålla ihop mot dem som medvetet eller omedvetet underminerar våra värden.
Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets ständiga kamp mot Europas gemenskap och Sveriges del i denna är ägnat åt att göra Sverige och Europa svagare mot dem som nu vill underminera det internationella rättssystemet och den europeiska fredsordningen. Det finns i dag i Sverige inte ett större hot mot vår ekonomi, vårt välstånd och vår säkerhet än den väg dessa två partier vill välja för Sveriges del. Det faktum att Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, har låtit den doktrinära motviljan mot företagande och vinst ta över politiken och står i ett budgetpolitiskt beroende till dem är allvarlig. Det motverkar Sveriges förmåga att driva på samarbetet inom EU och liksom våra egna möjligheter att stärka det svenska försvaret.
Europa måste stå starkt i den tid vi nu möter. Ekonomiskt, handelsmässigt, säkerhetspolitiskt och när det gäller gemenskap. I en tid där USA förnedras av sin ledare och den världsordning som är basen för vår trygghet undermineras gäller det att stå upp för alla former av samarbete demokratier emellan. Det gäller Nato och det gäller EU. Det gäller också vikten av att nu skapa ett starkt ben för Nato i Europa där Sverige har ett ansvar både för att vara medlem och för att bidra med en försvarsförmåga som ger trygghet.
Den politiska verkligheten utspelas vare sig i riksdagen eller i högtidstal utan i en föränderlig verklighet. Den svenska valrörelsen borde handla om hur vi försvarar och värnar vår demokrati, vår fred och vår gemenskap med andra demokratier. Svenska politiker måste inse att det är den verkligheten som avgör vårt välstånd och vår säkerhet, liksom hur vi möter den. Trumps förtroende för despoten Putin är på bekostnad av säkerheten för vår demokrati, vårt välstånd och vårt öppna samhälle.