En sen kväll i Bryssel. En vecka som har gett ett genombrott i lagstiftningen kring finansmarknader och risken för protektionism när det gäller investeringar och sparande.
Toppmötet i New York om kärnvapen och deras spridning har blivit en större framgång än vad som kunde väntas. Det faktum att Kina nu är berett att skärpa politiken mot Iran är ett exempel på detta. Samtidigt är framgången ett uttryck för att allt fler inser att hotet från kärnvapnen inte kommer från de etablerade stater som balanserar varandra utan från de grupper och regimer som står utanför det ordnade internationella samhället. Och den risken har vuxit snabbt under de senaste 10 åren. Iran eller Nordkorea, Mellersta Östern och en lång rad olika terrororganisationer är exempel på krafter som inte låter sig regleras på internationella konferenser.
Desto viktigare att det internationella samfundet då gör det som man nu har gjort, som är en förutsättning för att vi ska kunna skydda oss från de hot som ansvarslösa eller fanatiska regimer eller rörelser innebär. Men också desto viktigare att vi inser att terror och hot nu kan omfatta kärnvapen och att det i sin tur förutsätter en säkerhetspolitik som inte lämnar öppet för konflikter på någon nivå utan att stater hålls ansvariga för sin politik. Terrorns organisationer och de hänsynslösa regimerna kommer nämligen alltid att utnyttja de utrymmen som konflikter mellan andra länder ger dem.
I morgon bär det av till Göteborg och den moderata rikskonferensen, och den upptakt inför valet som den innebär.