Med kombinationen Håkan Juholt och Carin Jämtin väljer den svenska socialdemokratin en vänsterväg som gör partiet till ett socialdemokratiskt vänsterparti i det europeiska perspektivet. Håkan Juholt är en frispråkig och skicklig person, som jag sedan en gemensam tid i försvarsberedningen har stor respekt för och som har förmåga både till humor och distans till sig själv. Men frågan om han har den syn på världen och samhällets förändring som krävs för att leda en socialdemokrati som fortfarande sitter fast i sina egna drömmar från 1980-talet.
Själv är han inte en produkt av den tidens mer socialistiska världsbild men däremot av en mer traditionell socialdemokrati, försvarsvänlig, industrivänlig och statsvänlig, där socialdemokratins makt i sig är grunden för samhället.
I en tid då socialdemokratin söker sina rötter står han för en trygg socialdemokrati som vet vad man står för och vad man är emot. Ett problem med den socialdemokratin är att det inte hjälper om man inte vet var man står, hur annorlunda dagens samhälle är det gamla svenska industrisamhället, och vad förutsättningarna för jobb och företagande är i ett kunskapssamhälle. Det är ingen tillfällighet att Håkan Juholt rynkat på näsan åt förnyelsediskussionen. Det är lika mycket en reflektion över hur mycket sådan diskussion är ytlig som att han nog heller inte känner sig engagerad för att söka det nya.
Men många traditionella socialdemokrater kommer känna trygghet och känna igen sig. Problemet för socialdemokraterna är att de numera inte är så många. Å andra sidan är det kanske så att bilden av honom som starkt förankrad i socialdemokratins rötter ger honom större utrymme för att förnya. En trevlig person är det i vilket fall som helst. Och han är mycket socialdemokrat.
Bloggar: Inga Magnusson, Tokmoderaten, Jan Nilsson, Staffan Danielsson, Runo Johansson, Sten Nordin.