Boris Johnson blir i dag premiärminister för Storbritannien. Därmed får landet en politiker som ledare som gjort sig framgångsrik genom att ständigt frisera sanningen och använda osanningar om Storbritannien och EU. Det är inte en lyckad inställning i en tid som är en av Storbritanniens svåraste, utan att veta vart man är på väg är man på väg ur den gemenskap som format landet de senaste 40 åren.
Johnson gjorde sig ett namn som reporter när han från Bryssel systematiserade att hitta på falska nyheter om EU-regleringar. Den ena skrönan efter den andra varvat med kritik mot faktiskt existerande regleringar som i sig inte är en konsekvens av EU, utan av att en gemensam marknad förutsätter gemensamma regleringar som ersätter nationella regleringar. Nationella regleringar finns det gott om, nämligen en uppsättning för varje land vilket är väldigt mycket mer än en gemensam reglering som gäller för alla. Och nationella regleringar finns det fortfarande gott om.
Nu senast hävdade Johnson i ett anförande i sin kampanj för att bli partiledare att det var EU som hade reglerat att ”smoked kippers”, det vill säga rökt böckling, enbart fick skickas med post tillsammans med en iskudde. Nu tror jag inte riktigt att man ska skicka smoked kippers med posten, gör man det kan det kanske vara en välsignelse med en iskudde, men oavsett var det en brittisk reglering avsedd att hantera problemet med alla postade smoked kippers i det brittiska postväsendet.
Inte EU utan en brittisk. På motsvarande sätt drev Johnson under lång tid kampanjen mot medlemskap och nu blir Boris Johnson premiärminister i ett land som inte vet vart det är på väg, inte vet varför man är på väg på grund av alla skrönor om smoked kippers och liknande.
Grundtonen mot EU har formats av en massiv propaganda av osanningar samtidigt som utanförskapet har avporträtterats som en frihet från regleringar i en värld där alla i beundran vänder sig till Storbritannien. Och lika fel som Johnson hade om smoked kippers har han om hur världen ser på Storbritannien, än större blir misstaget när han hävdar att Storbritannien blir starkare utanför EU. Från att i EU kunna ha varit en andrarangens stormakt blir man nu en tredje rangens, fortfarande utan vetskap om vart man är på väg, hur handel och ekonomi ska formas och hur samarbete med andra länder ska formas. Hans syn på världen och på Storbritannien är som med smoked kippers. Fel. Och det är nu en premiärminister som ska leda Storbritannien i den svåraste tiden i fredstid någonsin. Med en felaktig världsbild, en felaktig bild av Storbritanniens problem och en ständig vilja att falsifiera verkligheten.
Riskerna är stora. Dels riskerar Johnson de relationer som mellan EU och Storbritannien borde vara goda även vid ett utträde. Dels riskerar han att sätta det egna landet i en situation som aldrig låg i korten när folkomröstningen genomfördes. Utanför den inre marknaden. Utanför de gemensamma lagar som underlättar inom samhällslivets alla områden. Med sina egna gamla regleringar likväl beroende till andra. Kina kommer inte vara en vän. Ryssland är en fiende. Trump är en opålitlig allierad även de dagar han anser sig vara en vän. Han vill heller splittra andra för att kunna utöva makt mot dem än att vara den fria världens ledare och demokratiers vän. En premiärminister som skyler över verkligheten är i den tid Storbritannien lever i inte den premiärminister landet behöver.