Det vilar något konstigt över socialdemokratin i dessa dagar. Det är som om hela det socialdemokratiska partiet just nu står och väntar på vad som ska hoppa upp ur talarstolen när Håkan Juholt i morgon håller sitt första tal som partiledare. Det säger något om hur socialdemokratin har blivit ett maktparti där förhoppningarna mer handlar om att komma till makten än att åstadkomma någon samhällsförändring.
Det som en gång var Sveriges största politiska parti verkar nu ha blivit ett politiskt vakum i väntan på att fyllas. Det kan fyllas av en politik som vill höja skatter eller en politik som vill sänka skatter, kanske vara mycket för europeiskt samarbete, kanske inte, kanske för att privata välfärdsverksamheter ska motarbetas och straffas för att de fungerar bättre än offentliga eller kanske tillåtas vara inspiration och en del i mångfalden.
Vad Mona Sahlin tyckte och ville visste vi, och förmodligen också socialdemokraterna. Men när det gäller den trevlige och fryntlige Juholt verkar det inte spela någon roll vad han tycker, bara han gör det på ett trevligt och medryckande sätt. Han kom som en gubbe ur lådan och även i morgon verkar det som om det räcker att han dyker upp som en gubbe ur lådan. Vad han säger kommer framöver vara socialdemokratisk politik. Det är ett parti med en förlorad själ som så lätt kan fyllas med ett innehåll.
Bloggar: Tokmoderaten, Maria Abrahamsson, Mathias Sundin, Hemmesta Hasse, Ekonomisten, Christian Gustavsson, Olof Lavesson, Lars Persson samt Annie Johansson.