Marios Vargas Llosas nobelpris i litteratur utlöser vänsterns sedvanliga reaktioner som visar att vägen till social rättvisa inte ligger i revolutionsromantik och statlig makt utan i individers rätt. De latinamerikanska privilegiesamhällena där rätten till företagande, handel eller ägande tilldelas av staten skiljer sig nämligen inte så mycket från de socialistiska regimerna på den enkla punkten att de förvägrar den enskilde rätten.
Och Vargas Llosas har genom sin litteratur förespråkat en mänsklig värdighet som påminner om ett antal av de Centraleuropeiska författare som en gång la grunden för en annan syn på människan i de forna socialistiska diktaturerna. Mauricio Rojas skriver i dag om Vargas Llosas i SvD, värd att läsa inför vänsterns och kultursidornas dinosauriska anstormningar.