Så har Sverigedemokraterna återigen satts i centrum för svensk politik, med ett inflytande som görs större genom rädslan och som inte bara hindrar en alliansregering att formas utan också förlamar svensk politik och underminerar medborgarnas förtroende för partierna i centrum för svensk politik. Det är svårt att se en starkare draghjälp åt missnöjets och misstrons krafter.
Det är desto mer allvarligt som de stora hoten och problemen som möter Sverige och det svenska samhället förblir ohanterade.
Sverige styrs i dag av en övergångsregering i ett Europa och i en värld som kräver handlingskraft och förmåga att stå upp för liberala idéer, fri handel och en internationell rättsordning som värnar fred och demokrati. Vi behöver en regering som kan angripa problemen med bristande integration, växande kriminalitet och parallellsamhällen präglade av gängkrig och en förtryckande hederskultur. Dagliga dödsskjutningar borde vara viktigare att få stopp på än att markera sitt avstånd till ett parti som är i en minoritet i alla viktiga frågor.
Vi behöver en ekonomisk politik som ger kraft att möta en kommande lågkonjunktur som i förening med handelskrig och politisk osäkerhet kan leda till en ekonomisk kris av betydande omfattning. Vi behöver en regering som kan stärka försvaret istället för att som nu passivt låta det bli svagare.
Istället för att prioritera detta har Centern och Liberalerna låtit relationsspelet och rädslan för Sd dominera svensk politik. Det politiska spelet sätts före en verklighet som utmanar grundläggande värden för det svenska samhället, i tron att Sverigedemokraterna skulle kunna förvandla en alliansregering från att vara en liberal förnyelsekraft till en nationalistiskt inskränkt främlingsfientlig regering. Hur de skulle kunna göra detta i en riksdag där de är i minoritet i varje fråga som präglas av dessa vägskäl är för mig obegripligt. En regering med integritet och övertygelse ger inte efter i viktiga värden.
Den enda regering som gjort detta är den rödgröna som lät Sverigedemokraternas främlingsfientlighet avgöra frågan om utländska löntagares rättigheter i Sverige. Det är denna socialdemokrati som Centern och Liberalerna nu vänder sig till, som inom sig inte kan agerat och hållit rent mot en utveckling i SSU som präglats av antisemitism och homofobi. En socialdemokrati som gjort Vänsterpartiets uppfattning om att vinst är stöld till sin politik.
Det är också en socialdemokrati som avvisat en politik för att öppna upp den svenska arbetsmarknaden, som vägrar se över bidragssystem och som underlåtit eller inte kunnat agera mot de problem som präglar segregation och kriminalitet.
Det är de extrema och de populistiska krafterna som går starka ur denna process. De blir mäktigare när de tillåts genom sin blotta existens hindra en alliansregering, som är en liberal kraft oavsett om det är ett, två, tre eller fyra partier som bildar den. De blir fler när besvikna väljare vänder sig bort från partier de trodde de kunde lita på.
I dag var en motgång för liberala värden och en seger för den inskränkthet som vi borde bemöta och hindra genom politisk handling. Nu växer hoten inifrån mot grundläggande värderingar samtidigt som vi lever i ett Europa och i en värld där hoten blir allt mer uppenbara. Man värnar inte liberala värden genom att blockera en politik som kan förverkliga dem. Man värnar inte demokratin genom att låta den lamslås. Men man gynnar populismen. Dagens omröstning i riksdagen var inte en markering mot Sverigedemokraterna utan en markering av handlingsförlamning. Det är tragiskt att någon kan tro att man motverkar populism på det viset.