En kväll med delade känslor, av många skäl.
I Israel glädjen inför de tre frisläppta unga kvinnorna. I Gaza hatet som mötte tre israeliska kvinnor när de som en liten första del av gisslan fördes av Hamas soldater till Röda Korsets bilar. Omgivna av mängder av uniformerade och civilklädda soldater, de senare civilklädda förutom vapnen de höll upp i triumf som i en seger över gisslan. På det viset en illustration till det krig vars tragedier bottnar i att Hamas fört kriget just så, mot civila och bland civila, och en påminnelse om hatet som la grunden för massakern och kriget. Och mångfaldigt fler av dömda terrorister som nu frisläpps. Milisens jubel vittnar om att tvåstatslösningen har gjorts till en omöjlighet så länge Hamas har en roll att spela.
I USA kvällen innan Trump installeras. Det blir en fredlig installation. Ingen som ifrågasätter valet eller valresultatet. På det viset skapar hatets och lögnens krafter en ständig asymmetri i demokratin. De underkänner valresultat eftersom de inte erkänner något annat än seger. Demokratins krafter erkänner valresultat oavsett vem som segrat.
Redan innan han tillträtt har Trump skapat konflikter med sina grannar Kanada och Mexiko, liksom med Panama och vårt nordiska grannland Danmark. Mot Danmark har han ofattbart och oacceptabelt sagt att han inte utesluter militärt våld. Liksom han säger att han också vill sätta makt bakom orden genom att hota med handelstullar. Så talar inte en vän och heller inte en företrädare för den fria världen. Det är maffia-ledarens förhandlingsstrategi, vilket de som nu säger sig avfärda hoten som just bara förhandlingstaktik bör hålla i minnet.
Det blir viktigt att Norden och Europa sluter upp bakom Danmark och de andra länder Trump kommer att vilja hota. Valet av Marc Rubio till utrikesminister ger vid handen att utgångspunkten inte är att lämna Nato utan att utveckla alliansen. Det vet vi dock inte.
Det senare, att vi inte vet, brukar också användas av dem som säger sig ha positiva förväntningar på Trump, eller som hävdar att det nog inte blir så illa. Det senare är en befängd form att försvara den som hotar att undergräva den internationella rättsordningen. Det faktum att det inte behöver bli så illa som han säger innebär inte att man inte ska ta honom på orden. Därför att orden i sig betyder något, och i detta fallet att han har undergrävt den internationella rättsordningen och han har bidragit till att legitimera dem som ställer territoriella krav på andra länder. Det behöver inte leda till krig, men när han hotar med militärt våld är det ett faktum att han ord betyder något mycket illa.
Kanske kommer han införa ett handelskrig. Det inledde han förra gången. Kanske kommer han vilja ta kostnaderna för amerikanska konsumenterna för att han inte förstår tullars konsekvenser för de egna medborgarna. Kanske gör han det inte även om det framstår som ytterligt osannolikt med tanke på att hans budget och föreställningsvärld bygger på tullar. Vad begreppet ”det behöver inte gå så illa som han säger” innebär är svårt att tolka eftersom det är illa nog att han säger det och att det kan gå värre än han säger, nämligen att världen får ett handelskrig som skadar den globala ekonomin, inklusive den amerikanska, men också skadar USA´s ställning i världen.
Han skulle skapa fred på 24 timmar så fort det var klart han var vald. Han har istället skapat konflikter med sina grannar, Panama och hotat vårt grannland med militärt våld.
Det är ingen tvekan om att hans hot mot opposition och hans sätt att leda landet med hat och hån mot oliktänkande skadar USA. Det är betydande risker att en ny oligarki växer fram. De som säger sig hylla detta eller i alla fall ha fördragsamhet med det är vare sig någon ny eller gammal höger. Det är en gammaldags reaktion och blindhetens beundran för en ledare som tror sig vara stark genom att åberopa makt.
Det behöver inte gå så illa. Europa och Norden måste agera för att hantera världen så gott vi kan. Med ett USA som eventuellt ställer sig vid sidan om kommer det inte gå helt lätt men måste göras med stora risker. Kina och Ryssland välkomnar hans hot mot allierade och mot demokratier liksom de välkomnar när han ställer krav som de på andra länders territorier. Det är ingen höger som kan tycka detta är något att välkomna eller se mellan fingrarna med. Det är brott mot nationers rätt, mot frihetens värden, rättsstaten och en stat där staten inte styr utan människor genom fria val på marknaden.
Det är noterbart att det finns de som i Socialdemokraternas stödtrupper väljer att kalla dessa nationalister eller snarare trumpister, de står ju inte upp för vår eller andra fria länders nationer, samtidigt som dessa grupper gärna vill legitimera sig med etiketten höger. De är inte höger, de är vänner av det auktoritära, kanske på grund av hat eller frustation av det som kallas woke och kulturkrig, men de skälen motiverar aldrig att överge frihetens värden.
Kanske blir det så att America first blir mer America on its own, det vill säga USA alone. Kanske står vi inför en tid då det amerikanska samhället ytterligare polariseras och försvagas samtidigt som USA förlorar vänner. Det är inte bra för demokratin och det är inte bra för friheten.
Men vi i Europa, i den fria världen och inte minst i Norden får göra det vi kan och det är mycket mer än vad vi är vana vid att vi gjort. Men vi kan mycket mer. Och därför fortsätter vi stödet till Ukraina, stärker vårt försvar och Nato och reformerar ekonomin. Vi fortsätter. För min del innebär det bland annat att i morgon kl 12 så står vi på Norrmalmstorg för Ukraina och stöder kampen för frihet och Europas säkerhet. Vi fortsätter därför att populism och extremism dör ut men aldrig frihetens värden. Måndag kl 12! Vi ses där och överallt,