En komplicerad verklighet

En jordbävning historisk till sin omfattning, en flodvåg som jämnat städer och infrastruktur och nya efterskalv. Samtidigt drabbas kärnkraftsverken av nya och växande problem. Japan är ett land som drabbats hårt, i alla delar av samhället.

Det som nu drabbar kärnkraften är en del av en omfattande katastrof som tvingat det japanska samhället in i ett undantagstillstånd. Det är inte säkert att det som nu händer där säger så mycket om kärnkraftens säkerhet i Sverige, av det enkla skälet att det är en konsekvens av en naturkatastrofs krafter som vi är förunnade att inte utsättas för. Kanske har katastrofen blottlagt svagheter som är relevanta för svensk och europeisk kärnkraft att åtgärda men katastrofen som sådan är inte översättningsbar till svenska förhållanden, vare sig jordbävningen, och efterskalven, eller tsunamin.

Det gäller också risken för jordbävningar och tsunamis. Det är inte hot som vi lever med och som vi planerar för. Det är som om många nu bortser från katastrofens karaktär och omfattning när de menar att det som nu hänt säger något om den svenska kärnkraftens säkerhet. Det vore fel att låta det bli till svensk energipolitik, lika fel som att avvisa skälen för att nu analysera vad som är relevant för oss.

Man kan faktiskt på en gång konstatera att vare sig den svenska kärnkraften eller det svenska samhället räknar med att drabbas av jordbävningar och tsunami som i Japan och att vi likväl kan lära oss av det som hänt. I Japan lägger sig nu kärnkraftverkens djupa och uppenbart växande problem vid sidan om en historisk katastrof som bygger på landets särskilda geologiska förutsättningar.

När EU-kommissionen tidigare i dag presenterade ett program för att göra stresstester underströk jag vikten av att vi också analyserar allt vad som kan vara relevant för den europeiska kärnkraften, inte för att utdefiniera problemen från oss utan för att indefiniera vad vi kan göra för att höja säkerheten, eller möjligtvis se mönster som förändrar vår bild av kärnkraftens säkerhet i sig själv.

Det vi nu ska göra måste bygga på analyser och kunskap, inte på förtvivlan och panik inför bilder av översvämmade städer och svårt drabbade människor. Det är inte självklart att vindkraften eller vågkraft hade kunnat fungera som alternativ när naturkatastrofens krafter är lösa. Och klimateffekten riskerar att skapa ständigt nya naturkatastrofer med en omfattning än större än den vi nu har sett i spåren av skalven och tsunamin.

För min del har dagen i hög grad handlat om denna fråga, från chatt om kärnkraftens säkerhet i Aftonbladet till diskussion kring kommissionens insatser för att nu lära av erfarenheterna. Samtidigt har andra frågor varit i rörelse.

En kort diskussion med medarbetare kring ändringsförslag om derivat och läget vad gäller så kallad naken blankning av värdepapper, debatt i utskottet kring först bredbandspolitiken och senare forskningspolitiken och översynen av sjunde forskningsprogrammet, en morgondiskussion med franska och tyska finansministrarna kring reformprocessen vad gäller stabilitetspakten.

När det gäller forskningspolitiken underströk jag att de gemensamma resurserna måste syfta till att på europeisk nivå skapa dynamiska förutsättningar för globalt ledande forskning på ett sätt som inte medlemsstaterna själva kan göra. Det gäller avancerade forskningsplattformar som kräver investeringar som ingen medlemsstat själv kan mobilisera, det gäller rörligheten över gränserna för forskare och mitt förslag om en europeisk forskningspeng som följer forskare från ett land till ett annat samt en certifiering av europeiska universitet för att utan betungande byråkrati kunna genomföra europeiska forskningsprojekt.

I morgon onsdag blir det bland annat frukost med baltiska och nordiska kolleger i EPP-gruppen i det nätverk som vi har för att utveckla samsyn och gemensam kraft och senare på dagen en presentation av mina tankar på Global Governance i ekonomiska utskottet. Och så blir det mer än något annat att fortsatt följa det som sker i Japan. Det är just nu svårt att se ett slut på den mardröm som drabbat landet. Desto viktigare att vi följer vad som kan göras av Europa.

Bloggar: Rolf Eriksson, Sten Tolgfors, Isabella Jernbeck, Nina Larsson, Böhlmark.

Etiketter: