En fredag där nyhetsflödet präglas av allt det som är typiskt för vår tid. Det kinesiska kommunistpartiet som jubilerar vid makten och den tilltagande korruptionen. Den rättsliga prövningen av vem som i Libanon mördade premiärministern Rafik Hariri, Hiszbollah frånsäger sig liksom den syriska säkerhetstjänsten ansvar.
Syriska trupper har mördat ytterligare 25 personer som demonstrerat mot förtrycket. Svenska vänsteraktivister och andra väljer att demonstrera med en båtkonvoj mot den enda demokratin i Mellersta Östern till förmån för den islamistiska maktutövningen under Hamas, och kan mycket väl komma att höja konfliktnivån i regionen, i linje med vad Iran önskar och kämpar för.
Danmark ska införa gränskontroller och Grekland ska få sin andra omgång lånepengar.
De riktigt goda nyheterna lyser med sin frånvaro, till stor del beroende på att många politiker är upptagna med de motsättningar som mellan folk och länder som skapas när ekonomi och demokratiutveckling står stilla.
Ser att Sverigedemokraterna har vunnit ytterligare en framgång genom att bidra till ett utforma ett utskottsinitiativ tillsammans med socialdemokraterna. Därmed har s gjort sitt eget regeringsalternativs politiska utformning till en funktion av Sverigedemokraterna.
Någon förändring som man kan förutspå av denna förändring finns inte. Tvärtom saknas kunskap om konsekvenserna. Det viktiga för oppositionen var att visa att man kan ge regeringen ett nederlag. Det nederlaget delar socialdemokraterna och de övriga rödgröna med regeringen genom att de gett Sverigedemokraterna en politisk roll som valresultatet inte gav dem. Dagens vinnare är inte Håkan Juholt utan Jimmy Åkesson, tack vare Juholt. Självmål kallas det.
Vad socialdemokraterna nämligen nu bevisat är att man själva inte kan sätta någon agenda samtidigt som man klargjort att denna makt vad gäller oppositionens förmåga ligger hos Sd. Det innebär också att Sverigedemokraterna kommer kunna höja sitt pris för att ge stöd till andra.