Det är ett bakslag för de österrikiska nationalisterna och det är en framgång för både Europavänner och Europa att Alexander Van der Bellen vann och Norbert Hofer förlorade presidentvalet i Österrike. För Österrike innebär det att landet undviker en långvarig politisk kris om sin ställning i Europa och om sina egna grundvalar som samhälle.
För Europa är det ett viktigt besked att missnöjets populism inte har någon självklar framgång över sig, som inte kan besegras genom att på allvar diskutera dess hot mot vårt samhälle. Missnöjets idéer leder vare sig till jobb, välstånd eller social rättvisa, än mindre bidrar de till fria samhällen, fred och säkerhet. De underminerar allt detta.
Vi lever i en tid av osäkerhet och oro. Globaliseringen har gett välstånd och frihet åt fler människor än någonsin men ger också en värld i en snabb förändring där gamla märken snart blir just gamla. Sönderfallet av stater i Mellanöstern ger en instabilitet som ger konflikter, våld och en oanad brutalitet både i krigföring och terrorism. Den ryska regimens anspråk på att öka sin kontroll över grannländer och dess vilja att splittra Europa handlar om konkreta hot mot fria samhällen, upprustning och en politik som syftar till att underminera stabilitet och säkerhet. Putins avsikter har inga gränser annat än dem som skapas av andra. USA har under Donald Trump blivit till en osäkerhet för den fria världen.
Avgörande för Europa blir förmågan att stå emot ryska maktanspråk och den underminering av rättsstat och ekonomi dessa innebär. Avgörande för säkerhet och fred blir förmågan att stå emot de hot som terrorism och rysk upprustning innebär. Avgörande för jobb och välstånd är utvecklingen av handel, innovationer och konkurrenskraft på en marknad som kan ge Europa ledarskap.
Nationalismens och socialismens olika vägar för populism hotar detta på varje punkt. Presidentvalet i Österrike blev ett bakslag för Putin. Presidentvalet i Frankrike kan bli en framgång. Valet av Trump låg i linje med vad som var rysk påverkanspolitik.
Det finns mycket att känna oro för och det finns också mycket att vara kritisk till när det gäller den politik som förts i Sverige, Europa eller i USA men än större problem är det med en politik som underminerar rättsstat, som hindrar handel och som motverkar fredligt samarbete. Den kritik som hör demokratin till och de politiska motsättningar som den är till för att hantera får inte legitimera dem som vill underminera demokratin.
Missnöjets frustration kan ge skadeglädje när etablerade partier förlorar mark men ger ingen lösning på de problem som ligger till grund för missnöjet. Vare sig Sverigedemokratisk politik eller eftergivenhet till Putin ger jobb eller välstånd, bara konflikter och motsättningar som hotar rättsstaten. Att bryta samarbete, att lämna EU eller göra nationalstater till ensamma aktörer på en global scen större än någonsin ger vare sig trygghet, säkerhet, välstånd eller social rättvisa. Bara inskränkthet och maktlöshet. Nationalism som definierar sig som ett värde överordnat rättsstat och frihet gör inga nationer stora. Bara friheten liten.
Det är bra att missnöjets vind inte vann i Österrike men dagens resultat får sannerligen inte räknas som en seger. De som använder missnöje mot vårt samhälles brister och oron inför det osäkra till att vända människor mot demokrati och rättsstat skapar inte stolthet utan fattigdom, konflikter och förnedring. Det är ytterligheterna som underminerar vårt samhälles grundläggande värden som måste besegras. Det handlar om den ständiga kampen för ett fritt och demokratiskt samhälle.