Efter nära två års förhandlingar ligger ett förslag på bordet om Storbritanniens utträde ur EU. Frågetecken kvarstår även om avtalet är ett steg framåt. De hinder som har uppstått under förhandlingarna visar konsekvenserna av att lämna unionen. Det borde vara en varningsklocka för de som vill upplösa det europeiska samarbetet.
Brexitförhandlingarna har återväckt problem som EU utvecklades till för att lösa, eller åtminstone hantera, vad gäller gränskonflikter och handelshinder. Alla de problem som nu präglar debatten i Storbritannien handlar om konsekvenserna av att lämna ett samarbete som underlättat, förstärkt och lett till samarbete på område efter område. Utanför den inre marknaden, utan inflytande över det som är gemensamt, ensamt i världen och splittrat.
För Sveriges del är det viktigt att Storbritannien får en nära relation till EU, men också att vi tar ledartröjan för att bilda nya allianser när Storbritannien lämnar. Det gäller inte minst relationen med de nordiskbaltiska länderna som ofta delar svenska prioriteringar liksom med andra medelstora länder som kan vara en motkraft till Frankrike och Tyskland.
Europa är i en formativ fas kring vilket EU vi vill ha. På många områden behövs mer EU-lagstiftning för att öppna upp den inre marknaden och främja digitalisering. Vi behöver gemensam energipolitik, klimatpolitik och en stärkt utrikespolitik. Än finns ingen enighet kring migrationspolitiken, men det är likväl nödvändigt med gemensamma ramar.
För svensk del behövs en regering som prioriterar Europasamarbetet. Socialdemokraternas EU-politik har varit ett misslyckande. Partiets fokus på en union som tar över socialpolitik och arbetsmarknadspolitik leder till mer välfärdspolitik på EU-nivå och större motsättningar mellan medlemsstater. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna å sin sida förenas i en extrem syn på det europeiska samarbetet.
Svenskars stöd för EU-medlemskapet är högre än någonsin. Det kan förklara varför Jonas Sjöstedt (V) inför EU-valet nu försöker tona ner kravet på att lämna unionen, även om partiet fortsatt driver en politik som motarbetar ett starkt Europa. Det svenska stödet kan ha stärkts av kaoset som har uppstått i samband med Brexit, där vägen fram till ett avtal har visat hur sammanflätade våra samhällen är.
Det senaste avtalet har fått preliminärt grönt ljus från EU:s regeringar och från Storbritanniens regering, men formellt godkännande kvarstår liksom från det brittiska parlamentet och Europaparlamentet. När Storbritannien lämnar i slutet av mars 2019 följer en övergångsperiod och den stora knäckfrågan om den framtida relationen mellan EU och Storbritannien.
Även om det är avgörande att få plats ett bra avtal kommer varje avtal att innebära ett svagare Europa, ett ensammare Storbritannien och ett mindre EU än i dag. Det är en förlust för Sverige och för Europa, men allra mest för Storbritannien.