Vi är så vana vid att världen var delad i två block att det är detta perspektiv som fortfarande präglar den säkerhetspolitiska debattens perspektiv. Och i denna gamla världsbild finns USA som en ständigt kritiserad men självklar partner för Europa. Så enkel är inte världen längre. Det finns inte två block som balanserar varandra och innehåller i bemärkelsen kontrollerar hot av olika slag.
Ett exempel är den konflikt som vi nu ser mellan USA och Kina och som har en mängd olika lager. Economist beskriver några av dem.
Men i grunden har den ekonomiska dominansen för USA urholkats samtidigt som Kina har blivit en ekonomisk stormakt, med både regionala och globala ambitioner. Det är dessutom en stormakt som finansierar de amerikanska underskotten med det ömsesidiga beroende detta innebär. Och det är en diktatur som är hotfull mot grannar och mot sina egna medborgares frihet, det må vara Falun Gong eller internet, etniskt ursprung eller religiös tro. För att inte nämna kraven på politisk pluralism.
Men det är en konflikt som är frikopplad från de motsättningar vi mer nära kan se präglar europeiska säkerhetsutmaningar. Det gäller Rysslands strävanden mot sina grannar eller Irans utveckling av kärnvapen och regimens allt brutalare förtryck. I dagens val i Ukraina ser vi hur Europa gradvis har förlorat momentum i förhoppningarna om att Ukraina skulle vända sig mer mot Europa och europeiska värden. Nu är det oligarker och ryska kontakter som styr den demokratiska utvecklingen. Hur långt får vi se, men det går inte Europas väg. Sedan Sovjetunionens fall har vi nu tre viktiga exempel att lägga till grund för politikens utveckling.
Polen som genom europeisk öppenhet blev en stabil demokrati och rättstat. Ukraina som ett decennium senare vände sig mot Europa och först fick stöd för sina strävanden men som senare allt mer fått kalla handen, och nu verkar vända sig mot Moskva. Georgien som fick möta tveksamhet från de europeiska natomedlemmarna och därefter rysk beslutsamhet.
I en tid då USA alltmer kommer att hantera sina många olika problem, varav många är gemensamma med Europas men inte alla, måste vi själva förmå bygga säkerhet. Genom militär förmåga men också genom politisk beslutsamhet när det gäller utvidgning och kontakter. EU´s östra partnerskapspolitik, lanserad av Sverige och Polen, är ett uttryck för den inriktning som behövs, om vi ska vinna Europa åter inom Europas gränser. USA kommer nämligen inte göra det åt oss.