Den stora nyheten i dag handlar trots allt inte om Ulf Kristersson besked att han kandiderar – det var väntat och är välkommet – utan om Sveriges Radios rapportering om honom. I en tweet från Sveriges Radios Eko-redaktion utvecklades en rent vulgär propagandabeskrivning av honom, som om den vore skriven av ett troll på nätet eller någon mer obskyr kampanjgrupp som socialdemokrater inte riktigt vill ta ansvar för. Det är en förlorad heder i flerfaldig bemärkelse det handlar om.
Dels avslöjar tweeten en politisk syn och en värdegrund som närmar sig den mer extrema vänsterns sätt att beskriva motståndare. Det faktum att Sveriges Radios Eko-redaktion tangerar den aktivistiska vänsterns syn på hur meningsmotståndare ska behandlas är allvarligt.
Lika allvarligt är att det anses naturligt att på det viset attackera politiker som om de vore Ekots politiska meningsmotståndare, som om SR är en aktivistisk organisation som har meningsmotståndare som ska attackeras på personlig och osaklig grund för ändamålets skull.
Men det är också en förlorad heder vad gäller professionalitet, integritet och ledarskap.
Själv var jag tveksam till att det kunde vara sant och att det verkligen var Ekot som var ansvarigt för tweeten. Men den så kallade rättelsen avslöjade att det obegripligt nog var sant. Men rättelsen gjorde inte saken mycket bättre. Den präglades av att man tyckte bilden av Ulf Kristersson var ofullständig, som om ren dyngkastning ändå kan vara en del i en bild som Sveriges Radios Eko-redaktion vill sätta, som om vissa politiker är deras meningsmotståndare och ska behandlas därefter.
Det borde vara självklart att Sveriges Radios ledning redovisar vad som har hänt, vad som är grunden för att en redaktion i Public Service kan tycka det är naturligt och professionellt att behandla oppositionens politikiska företrädare som om redaktionen ingår i regeringens dolda propagandaenheter. Sveriges Radio har mycket att göra vad gäller att återvinna respekt för integritet och professionalism och det räcker inte med fjantiga ursäkter som understryker problemet i redaktionen och uppenbarligen i ledningen.