När Ekots chef Klas Wolf-Watz i morse skulle förklara sin uppfattning om att journalister från Sveriges Radio, som rapporterar om Mellanöstern, deltagit i aktivisten Magda Gads upprop mot Israel, blev det ett nederlag för Sveriges Radios integritet, långt mer än det faktum att enskilda reportrar skrivit under.
Hans förklaring att han inte såg något kontroversiellt i uppropet förenat med att han inte ville sätta några tydliga gränser visade på ett betydande problem för Sveriges Radios trovärdighet när det gäller Mellanösternrapportering framöver.
Sveriges Radio måste liksom alla andra medier kunna kritiseras för hur man agerar och rapporterar i olika frågor utan att det utlöser en breda fördömanden om public service och medier överhuvudtaget. Men det blir allvarligt när Ekots chef i en förklarar att ett upprop som samlat 500 opinionsbildare mot Israel, med reportrar från SR som undertecknare, som bland annat hävdar att svenska medier legitimerar det Magda Gad och andra upprepat kallar ett folkmord och att man därför måste skriva mer om att Israel begår ett folkmord.
Han hävdade att det inte var kontroversiellt att kräva pressens tillträde till Gaza, och det är det inte, men ignorerade den politiska kampanjen i uppropet, som kommit till under aktivisten Magda Gads ledning.
Hamas massaker på judar den 7 oktober 2023 var ett led i terrorgruppens kamp för att utplåna Israel och dess folk. Hamas utlöste Gaza-kriget för att stoppa försöken till försoning mellan Israel och Palestina.
Denna oförsonlighet präglar hur Hamas för kriget. Civila drabbas extremt eftersom Hamas väpnade styrkor strider som civila bland civila som används både som sköld och vapen i krigspropagandan. Hamas agerande fritar inte den israeliska regeringen från ansvaret att följa krigets lagar, men det är skäl nog för medierna att syna Hamas strategi och taktik. Det mänskliga lidande vi ser gör detta ansvar tydligt.
Mellanösternkonflikten har ända sedan andra världskriget haft en politisk laddning som alltför ofta går ut över försöken att objektivt rapportera om konfliktens mest grundläggande orsaker. Detta blir tydligt när svenska journalister går samman med ledande vänsterdebattörer och israelfiender i ett upprop som underminerar både deras individuella och uppdragsgivares trovärdighet.
I uppropet utgår man från en välkänd diskurs om israelisk ondska som förklaring till brist på journalisters tillträde i Gaza. Hela historien och orsakerna till konflikten och lidandet är hos undertecknarna glasklar och tycks inte kräva någon fördjupad rapportering. Man förbigår inte bara att det skrivs väldigt mycket om kriget i Gaza, att förutsättningarna för rapportering från en krigszon där det inte går att skilja Hamas från civila är mycket svåra men också att det trots detta dessutom finns internationella media som rapporterar därifrån inbäddade i skydd av den israeliska armén och att en stor del av den svenska rapporteringen bygger på Hamaskällor. Uppropet är skrivet som att Hamas och hotet om att utplåna Israel inte finns.
Israel utpekas ensidigt som ansvarigt och som en aktör som ondskefullt dödar civila. Därför kräver uppropet att konflikten ska beskrivas som folkmord. Om inte det görs menar undertecknarna befängt nog att svenska medier legitimerar det. Det är anmärkningsvärt att reportrar för public service skriver under på att de eller deras redaktioner medverkat till ett folkmord och dessutom inte förhåller sig kritiska till att begreppet används. Vad journalister för andra media gör påverkar deras trovärdighet men de är inte bundna av ett avtal om opartiskhet.
I perspektiv av att folkmord som juridiskt begrepp, formulerat efter nazisternas utrotningsprojekt, har anklagelsen en speciell propagandistisk laddning när den riktas mot den judiska nationen Israel. Det blir extra uppenbart när påståendet om folkmord upprepas samtidigt som man konstaterar det saknas oberoende rapportering men man undviker att säga att rapporteringen därför till stor del, som sagt, grundar sig på Hamas källor.
Det folkrättsliga begreppet folkmord reduceras till ett förstärkningsord för avsky mot Israel. Men oavsett hur man beskriver den israeliska krigföringen i Gaza – den drabbar alltför många och den kan med rätta beskyllas för brutal, oinskränkt och med helt otillräcklig hänsyn till civila – är det inte folkmord det handlar om.
I Israel lever 2 miljoner palestinier som medborgare, på Västbanken lever närmare 3 miljoner palestinier. Även om en extremistisk bosättarpolitik förnekar palestinierna på Västbanken det rättsliga skydd som den israeliska staten har en folkrättsligt grundad skyldighet att ge dem hotas de likväl inte till sin existens.
Leveranser av mat och medicin till Gaza är uppenbart otillräckliga och Israel bör hållas till svars för den israeliska politikens konsekvenser men likväl kommer det in leveranser. Bildbevis bekräftar att Hamas stjäl hjälpsändningar för eget bruk och för att kunna upprätthålla totalitära kontroll.
Enligt United Nations Office for Project Services( UNOPS )https://app.un2720.org/tracking stjäls 85% av leveranserna, vilket är en avgörande förklaring till svälten. I den svenska rapporteringen ibland annat SR kommer detta knappast fram trots att det har en avgörande betydelse för att förstå tragedins omedelbara orsaker. Hamas använder sändningar av mat och medicin för att förtrycka det egna folket. Det är anmärkningsvärt att SR inte bevakar detta utan aktivistiskt väljer bort att säga detta, i ivern att driva kampanj mot Israel. Och har man skrivit under uppropet har man i praktiken klargjort att man inte vill rapportera om denna verklighet.
Det anmärkningsvärda med uppropet är därför inte de legitima kraven på ökat tillträde och säkerhet för journalister. Det är att uppropet inte pekar på frånvaron av rapportering om Hamas förtryck och hot mot Israel, om gisslan, och om hur Hamas genom att strida som civila och genom sitt tunnelsystem upprätthåller ett totalitärt styre över sina undersåtar.
Det undergräver trovärdigheten hos de journalister som undertecknat att de snarare stöder Hamas agenda istället för att ta sig an journalistikens uppdrag att söka klarhet i de ändlösa tragediernas orsaker.
Att ensidigt skylla på Israel, att bortse från Hamas brott och medvetna ständigt pågående tortyr av gisslan och att dess krigföring syftar till att utsätta civila för krigets brutalitet är att gynna Hamas. Det kan inte ursäktas av synpunkter på den israeliska regeringens agerande. Det kan bara stärka Hamas och de krafter som i Sverige stöder organisationen.
Arabländernas regimer agerade med det problem Hamas utgör i fokus när de för bara några dagar sedan, tillsammans med bland annat EU, drog en annan slutsats än de femhundra aktivisterna. Nämligen att Hamas måste frige gisslan, lägga ner sina vapen och att Gaza ska ställas under den Palestinska myndighetens styre. Det bygger på en insikt om Hamas ansvar som uppropet valde bort. Det är en triumf för aktivisterna men ett nederlag för journalisternas trovärdighet. Klas Wolf-Watz gjorde det i morse till ett problem inte bara för journalisterna utan för SR.