I dag hade vi i Europaparlamentet en ceremoni för att minnas starten för 75 år sedan på deportationerna av människor från de baltiska staterna. Det var grymma och hänsynslösa tragedier då människor tvingades bort från sina hem, familjer och sina länder. De dog i kylan eller i träsken. De misshandlades och de avrättades. En del kom tillbaka. Det var många som drabbades och det främsta felet var att de var ester, eller letter eller litauer och kunde misstänkas för att vara oppositionella mot ockupationsmakten. Förtryck, fattigdom, fängelser och förnedring.
De som deporterades av en omfattning så om samma sak hade hänt den svenska befolkningen hade 2 miljoner svenskar deporterats. Så präglades våra grannländer liksom så många andra under det styre som Sovjetunionens stod för. För alla dem och för alla medborgare var Sovjetunionens fall en seger för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Diktaturens fall gav demokratin luft. Länder blev fria och människor fick möjligheten att leva fria liv. Europa fick en ny fredsordning med öppna gränser.
Då och då präglas nyhetsrapporteringen av intervjuer med personer som menar att vi måste nu förstå Rysslands anspråk på andra länder och deras frihet. Nu senast var det Kristian Gerner och som alltid Sven Hirdman som för någon dag sedan i Svenska Dagbladet i Svenska Dagbladet menade att vi måste förstå Putins irritation över att grannländer vill kunna försvara sig mot ryska hot. De menar, utan någon egentlig kritisk granskning, vad Kreml hävdar, nämligen att Nato omringar Ryssland, snarare än att Rysslands grannar känner ett behov av att försvara sig med hjälp av andra.
De menar att vi måste förstå Putin, och den ryska regimen, men glömmer att det är viktigare att vi liksom Ryssland förstår grannländernas rätt att välja sin egen framtid. Det var ju deras rätt som Sovjetunionen förtryckte. Det var deras frihet och deras liv som den sovjetiska diktaturen tog ifrån dem.
Sovjetunionens förtryck, massmord, deportationer, ockupationer och dess diktatur ger inte någon rätt att i framtiden förneka människor och länder deras frihet. Deportationer, avrättningar och förföljelser ger inte någon rätt till makt över andra människor och länder.
Putin har nu valt en aggressiv utrikespolitik som i botten bygger på uppfattningen att Sovjetunionens fall var förra århundradets största tragedi. Krig i Ukraina, krig i Georgien, militär i grannländer, hot och upprustning. Det leder till att Nato tillför trupp och övar där man tidigare inte trott sig behöva göra det. Den ende som har trupp att anfalla med är Ryssland. De baltiska länderna har med Natos hjälp i bästa fall möjlighet att försvara sig. Det finns inget att förstå när den ryska regimen säger sig vara emot detta, eller emot att Sverige väljer sin väg. Ryssland och dess ledare bör lära sig förstå frihet, demokrati och fredens villkor. Fria länders försvar hotar ingen utom den som vill angripa dem.