I Storbritannien spekuleras det om att den syriske diktatorns fru har flytt Syrien för att ta sin tillflykt i London. Den libyske ledaren Gadaffis sköterska uppges söka asyl i Norge. I tunisiske Ben Alis palats har det hittats stora mängder droger och juveler. Meningen med de arabiska diktaturerna har inte varit att upprätthålla en viss samhällsfilosofi utan att använda sig av en samhällsfilosofi för att upprätthålla makt.
Och det slår tillbaka på alla dem som i retoriken och löftena har funnit något speciellt, som har velat ursäkta förtrycket med traditioner och med påståenden som att vi inte kan exportera demokrati och att varje land måste finna sin väg. Förtrycket har aldrig varit mer acceptabelt därför att det har funnits i tidigare generationer och det har aldrig varit något uttryck för en omtanke om samhälle eller människor. Det har bara varit och är ett uttryck för omsorg om den personliga makten över andra, på andras bekostnad och egen vinning.
Det är synd att den svenska vänstern aldrig riktigt har kunnat känna igen en diktatur när de får se den. Men det är å andra sidan en förklaring till varför de så gärna ursäktar diktaturer i tron att de nästan är demokratier.