Den etiopiska regimen är en diktatur som motarbetar media och journalistisk verksamhet. Det gäller framförallt journalistisk verksamhet som är kritiskt granskande gentemot regimen. Reaktionerna kring domen mot de svenska journalisterna i Etiopien avslöjar ibland en naivitet som inte bidrar till deras frisläppande. Det är diktaturens logik som gäller i detta fall, inte det upplysta demokratiska styret.
De som frustrerat hävdar att det är journalisternas uppdrag som måste understrykas för att de ska friges verkar föreställa sig att det hela handlar om en vanlig demokratisk regim som av misstag råkat vara lite slarvig med sitt rättssystem
Oförmågan att se diktaturen och dess annorlunda väsen återkommer ständig i synen på regimer runt om i världen. Den arabiska våren föregicks av en rapportering som mer byggde på att arabvärldens diktaturer var en annan typ av regimer men ändå med den logik som präglar rättstater och demokratier. Och motsvarande gällde en gång inför de östeuropeiska diktaturerna.
I det fall som nu gäller behöver Sverige allt stöd vi kan få från de som är allierade till Etiopien. Och vi behöver de påtryckningar som krävs. Men tron på att det är uttalanden i svenska media och opinionsbildning i Sverige som får diktatorn att uppskatta fria media och journalister bortser från en enkel sak. Diktatorer är inte som demokrater. Skillnaden är stor. Även när det gäller opinionsbildningens räckvidd.
Bloggar: Caroline Sczyber, Thomas Böhlmark, Mikael Jonsson.