Så har det hänt som ingen kunde utesluta skulle ske men alla ändå hoppades inte skulle hända, nämligen att två svenska soldater har stupat i en eldstrid i norra Afghanistan. Exakt vad som hände och som ledde till detta vet vi ännu inte men en sak vet vi, nämligen att det är en fruktansvärd sorg som drabbar de anhöriga. De har förlorat sina närmaste när de för allas vår skull utfört ett svårt och riskfyllt uppdrag i främmande land.
Andra länder har tidigare drabbats av förluster som dessa. Men det finns inget att jämföra med eftersom varje stupad är en tragedi för oss alla och främst för de närmaste.
Det som nu måste göras är att analysera vad det var som hände och vilka slutsatser som kan dras vad gäller utrustning, uppträdande och fortsatt inriktning på största möjliga säkerhet för dem som för vår skull tar risker för sitt eget liv. Det som hänt i dag visar det vi alla visste, nämligen att det är allvar men också att verkligheten är kompromisslös när det gäller riskfyllda militära operationer.
Det gör att riksdag och regering men ytterst svenska folket, måste göra klart att de insatser vi gör för att våra soldater ska ha största möjliga säkerhet också måste vara kompromisslösa samtidigt som vi inte får glömma det allvar som gjorde att de två svenskarna var beredda att ta den risk som i dag ledde till deras död.
Den respekten förtjänar de som stupat och de som nu fortsätter sitt uppdrag förtjänar vår stolthet och vårt stöd.