[BILD1] Under de senaste två dagarna har jag varit i Lissabon för diskussioner med det kommande portugisiska ordförandeskapet kring ekonomi, finansiella marknader och Lissabonprocessen.
Lissabon är en huvudstad, som liksom andra huvudstäder, bär sina tydliga spår av sitt lands historia. Det var härifrån den nya världen upptäcktes, utforskades och kartlades. Och det var också genom portugisiska sjöfarare som bilden av världen kom att bli mycket större än vad någon tidigare hade kunnat föreställa sig. Medan spanjorerna var fullt upptagna med att driva morerna ut från den iberiska halvön tog portugiserna sats mot den nya världen och lät Columbus starta sin färd mot Indien som ledde till det vi i dag kallar Västindien. Ett av historiens mer anmärkningsvärda geografiska misstag. Men likväl var det så den nya världen upptäcktes efter att vi nordbor glömt bort den.
[BILD2]perspektivet var den nya världen inte bara det Amerika som sjöfararen Amerigo Vespuci gav namn åt utan också sjölederna till Asien som bland andra Magellan utforskade och vågade pröva. Brasilien kom att bli en del av Portugal och dessutom under, under Napoleonkrigen under ett och ett halvt decennium plats för det portugisiska kungahuset och nationalbiblioteket. Angola och Moçambique betraktades på liknanden sätt som en del av Portugal snarare än som kolonier.
[BILD2] Och Lissabon bär sina tydliga spår av denna svunna tid, med Fadon som melodi för den som vill lyssna. Men i nuet finns denna gamla portugisiska värld närvarande.
Handelsförbindelserna med Brasilien, investeringarna i de delar av Afrika som en gång var portugisiskt och än i dag är en del av ett globalare Portugal som sträcker sig bortom Europas gränser. I Lissabon finns denna värld både i form av människorna och i form av byggnader och kultur men kanske i dag än mer viktigare i form av kontakterna och flödet av kommunikation och människor. Portugal är ett land som ligger i kanten av Europa, inte vid Medelhavet utan vid Atlanten, men i mitten av en värld som än i dag hålls samman genom språk och kultur.
Till hösten blir Portugal däremot i centrum för EU som ordförandeland efter Tyskland. Då hamnar alla de frågor som också den portugisiska ekonomin brottas med också som politiska utmaningar för ordförandeskapet. Det handlar om underskottsfrågorna, övervakningen av de europeiska finansiella marknaderna och reformprocessen som bär sitt namn efter Lissabon.
Det är också ett uttryck för att det relativt lilla land som en gång formade en ny värld nu har fasats in i en ny tid som medlem sedan 20 år i EU. Då hade landet precis lämnat diktaturen och var ett gammaldags land som lutade sig mot sin historia och sin gamla geografi. Nu är det ett land under modernisering som lutar sig mot Europa. Och då blir historien en tillgång och inte som förr en belastning.