Så fick Laila Freivalds till slut avgå. Hennes motivering var att hon inte längre kunde utföra sitt arbete på grund av de frågor hon mötte. Sanningen är nog att de frågor hon mötte ställdes därför att hon inte kunde utföra sitt uppdrag på det vis som en utrikesminister och ett statsråd måste kunna göra.
Ett statsråd måste ha en politisk agenda som är tydlig, inte en tjänstemans inställning till sitt arbete. Man måste våga ta initiativ och kunna göra det. Man måste vara ledare, inte kommentator. Och man måste kunna stå upp för grundläggande värden för det fria samhälle man företräder när det attackeras, inte bli så upptagen av det som sker att man inte förmår att hålla en rak linje.
Freivalds kunde inte detta. Hon såg inte sin roll när Tsunamikatastrofen drabbade svenskar i utlandet. Hon förstod inte sin roll när det gällde Muhammedteckningarna. Inte för att hon inte är en kompetent person. Det är hon säkert. Hennes problem är att hon blev utnämnd till ett uppdrag som hon inte var lämpad för. Det faller på Göran Persson.