Kraven på att lägga mer och mer ansvar för den budgetpolitik och ekonomisk politik på europeisk nivå ökar i takt med stigande räntor. Nu senast i dag är det den spanske premiärministern som luftar detta krav som ett försök att vinna ökad trovärdighet för den spanska politiken. Det vore bättre om insatserna för att förnya och reformera dominerade.
Gemensamma europeiska beslut innebär inte i sig att konkurrenskraften ökar eller att tillväxten blir högre. Problemet redan i dag är att vi saknar de beslut på gemensam nivå som skulle kunna leda till detta. EU-kommissionens förslag till långtidsbudget bygger på ökning, de inre marknadsreformerna har inte kommit och en stor del av den finansiella marknadslagstiftningen ger ökad byråkrati och styrning snarare än stabilitet och transparens.
Men problemet är större än så. Den dag ansvaret för budgetpolitik läggs på EU-nivå kommer vi märka att den kritik som i dag riktas mot EU för besparingar i medlemsstater bara var en västanfläkt. När det inte längre är nationella regeringar som ska ansvara för det som i grunden är den nationella budgetpolitiken kommer det inte längre finnas någon som tar ansvar för den gentemot väljarna. Det kommer inte stärka vare sig reformvilja eller Europa.
Under dagen har arbetet med arbetsgruppen för ekonomi i EPP-partiet fortsatt med ett sammanträde som fokuserade på sammanhållningspolitiken, det vill säga i praktiken regionalfonderna snarare än sammanhållningen som bygger på mycket mer än bidrag. Min konklusion när jag summerade inför vårt nästa steg i arbetet var att vi behöver lära av det faktum att de regionala fonderna snarare har trängt undan reformer än bidragit till dem samtidigt som vi i dag ser behovet av att alla delar av Europa kan fungera. Det ställer krav på reformer för tillväxt om det överhuvudtaget ska finnas någon mening med bidragen.
Senare under dagen en G20 konferens inför kommande toppmöten, där jag presenterade min syn som rapportör för Global Governance på de krav som nu bör ställas på globala regler för balanserad ekonomi. En viktig del i detta är att det som en gång var den rika världen måste anpassa sig till att man inte längre är ensamma. Det ställer krav på reformer för konkurrenskraft och att man inte kan spendera som när man förr var unikt ledande ekonomier. Vi behöver en anpassning av regelsystem och ekonomisk politik till den globala ekonomi vi har idag. Bara att uppnå det är ett viktigt steg på vägen.