På väg till Göteborg för att delta i Swedbanks tillväxtdagar. Den fråga som jag ska vara med och diskutera är om vi är förberedda inför nästa kris. Svaret på den frågan är nog att en kris definitionsmässigt är det som vi inte är förberedda inför. Den viktiga frågan är snarare om vi har styrka att möta krisen.
Just nu ser vi en värld som präglas mer av naturens och upprorets krafter än politiskt ledarskap.
Mardrömmen i Japan handlar om naturkatastrofernas slag mot ett modernt samhälle och dess infrastruktur. Det förvärrade läget i kärnkraftverken i Fukushima bildar en katastrof i sig. Det faktum att vi i dag inte vet hur djup denna kris kommer bli gör det svårt att veta hur djupt Japans kris kommer att gå.
Men konsekvenserna för världen i övrigt handlar om hur vår syn på framtidens energipolitik kan komma att påverkas av det som nu sker, liksom vår förmåga att möta klimateffekten, och det faktum att världens tredje största ekonomi är en viktig del av den globala ekonomin. Om vi i finanskrisen kom att tala om systemviktiga banker finns det nu skäl att värdera hur systemviktigt ett land som Japan och dess förmåga att exportera och importera är.
När de Gadaffi-lojala trupperna nu närmar sig Benghazi ser vi risken för att ett Warszawa-uppror i vår tid drabbas av samma öde som då. Med full kontroll över luftrummet är det lätt för Gadaffi at anställa en massaker på motståndare och på civilbefolkning och det finns vare sig samvete, moral eller internationellt agerande som hindrar honom. Det är de regimer – Ryssland och Kina – som minst värnar om människovärde och värdighet som blockerar detta, regimer som själva med brutalt militärt våld slagit till mot sina egna befolkningar.
Men det svek som människor i Libyen eller demokratirörelser i andra delar av arabvärlden kommer att känna är inte Rysslands eller Kinas svek. Deras hållning har aldrig präglats av en vilja att ge stöd till demokrati och frihet för människor i andra delar av världen eller i det egna landet. Det är den demokratiska världens oförmåga att hindra en massaker som kommer att påverka miljoner unga och gamla människor som för första gången har börjat se demokratins ljus. Sveket som de upplever kommer också påverka diktaturernas krafter. Om inte den demokratiska världen kan ena sig om det mest grundläggande för att förvandla ord av stöd till handling för att skydda liv riskerar vi att se en ung arabvärld som vänder sig från väst och kanske därmed också från demokratins öppna samhällen.
Det som behöver göras är att åtminstone se till att Gadaffi inte fritt förfogar över luftrummet. Det är inte okomplicerat och kräver till exempel insatser mot avancerat luftvärn där det finns men med den förmåga som Nato i en insats skulle besitta kommer blotta närvaron och insatser mot flygoperationer att bidra till att trycka ner libyskt stridsflyg.
Mer komplicerat är att gå in med nära flygunderstöd mot markstridskrafter och stridsvagnar som skjuter in mot städer och civilbefolkning. Men bara genom att införa en flygförbudszon skulle den demokratiska världen förändra villkoren på marken och visa att man menar allvar med sitt stöd. Utan att göra något riskerar vi att få se ett nytt Srebrenica med de politiska återverkningar det kommer att få.
Det behövs ett politiskt ledarskap som kan och vågar agera för att Europa och EU ska kunna bidra till att påverka utvecklingen i en värld som nu drabbas av olika former av kriser. Europa behöver för sin egen del och för sin förmåga att påverka världen en ny period av tillväxt och reformer.
Det är mot den bakgrunden lite fattigt och patetiskt att den stora offensiva reformen som presenterades efter Eurozonens toppmöte, förutom framsteg när det gäller stabilitetspakten, var att undersöka införandet av en internationell skatt på finansiella transaktioner.
Den värld vi står inför kommer behöva många finansiella transaktioner till stöd för bistånd, handel och investeringar. Det är inte en ny skatt för att motverka dem som är svaret på de utmaningar vi står inför. Det är dags att kavla upp ärmarna och se lite verklighet i ögonen.
Bloggar: Peter Lindén, Konservativa tankar, Rolf Eriksson, Böhlmark, Edvin Alam.