Annika Ström-Melin skrev häromdagen om hur kommunistisk agitation i Grekland blir till vänsterns politik i Sverige med utgångspunkten att krisen är eurons eller EU´s fel. En alternativ tolkning skulle kunna vara att det är beslutsfattare i Grekland som bär ansvaret för att man har ökat på utgifterna mer än man haft inkomster och att detta i längden leder till att färre och färre vill låna till underskottet.
En fråga som inte ställs när vänstern diskuterar den ekonomiska krisen är på vilket sätt Grekland hade klarat sig bättre utan EU och euron, om utgifterna då inte hade varit större än inkomsterna? Eller på vilket sätt euron har lett just grekiska politiker, och en del andra, till att öka på utgifterna som en lösning på alla problem?
Den obekväma sanningen är att Greklands problem, liksom Spaniens, Portugals eller Storbritanniens, inte är vare sig EU eller euro utan utgiftspolitik. Samma utgiftspolitik som vänstern försvarar i den svenska debatten och som de i Europaparlamentet tar strid för. Det anmärkningsvärda är inte att de förespråkade ökade utgifter, det har vänstern alltid gjort, utan att de med den grekiska krisen framför sig ändå försvarar den och skyller på euron.