Det finns ett systemfel som präglar hela den svenska Mellersta Östernpolitiken. När araber förnekas frihet och demokrati betraktas det som en konsekvens av arabisk kultur och av islam som vi just därför skall visa respekt. När muslimska ledare uttrycker sitt hat mot judar och hotar att utplåna Israel tiger Sverige av samma skäl. De arabiska ledarna hålls inte ansvariga för sin politik. Deras medborgare anses i praktiken inte ha samma rätt till frihet och demokrati som vi. Det är en rasism som bidrar till förtryck och ofred.
Oförmågan att reagera mot förtrycket går igen från den tid då Sverige betraktade Sovjetunionen och Östeuropas regimer som en annan typ av demokratier, snarare än de brutala diktaturer de var. På motsvarande sätt hyllade Sverige den tredje världens enpartiregimer i Etiopien, Tanzania och Zimbabwe.
Pierre Schori hyllade Fidel Castro som en sentida motsvarighet till en renässansfurste. Ayatollorna i Iran byggde demokratin med pedantisk noggrannhet. Tyvärr verkar denna oförmåga att se förtrycket vara ett inslag som går igen i socialdemokratisk utrikespolitik.
Den palestinska myndigheten på Västbanken och Gaza präglas av våld och rättslöshet. Arresteringar utan rättegång, tortyr och uppgörelser med hjälp av de olika säkerhetsorganisationerna tillhör vardagen. Oppositionella avrättas, förtrycks eller jagas bort. Biståndsmedel från EU och Sverige förskingras i propaganda, korruption och till utländska konton.
Det var Arafats egen säkerhetstjänst som i praktiken skrämde bort den självständige och därför misshaglige förre premiärministern Abu Mazen när han som ett led i fredsprocessen försökte ta ett grepp över de olika palestinska säkerhetstjänsterna. Man kan diskutera vilket ansvar som Arafat och den palestinska myndigheten har för de självmordsbombningarna men det är helt uppenbart att de kräver en sådan organisation att de skulle vara omöjliga om den palestinska myndigheten ville stoppa dem.
Sverige har genom åren varit en ledande bidragsgivare till den palestinska myndigheten och har bidragit till att förstärka Arafats grepp över det palestinierna. Det har varit ett stöd som har getts i strid med bättre vetande.
SIDA gav 1997 docent Sune Persson i uppdrag att i en rapport beskriva den palestinska myndighetens utveckling och dess förhållande till sina medborgare. Hans slutsatser kom att bli tydliga: Det är ohållbart att fortsätta stödet till Arafat och hans korrupta regim. Vad beträffar stödet till fredsprocessen i Mellanöstern så håller Arafats diktatoriska enmansshow på att bli en belastning.
Han rekommenderade därför att: nedskärning bör ske i det svenska biståndet till Västbanken och Gaza. Biståndet till det palestinska civila samhället bör fortsättas. Alls inga svenska biståndsmedel bör ges direkt till den korrumperade Palestinska Myndigheten.
Dagarna innan denna rapport skulle presenteras hemligstämplades den. Det är fortfarande oklart varför och på vems initiativ. En tid därefter, trots rapportens slutsatser, reste dåvarande biståndsministern Pierre Schori till Arafat i Ramallah med löfte om ytterligare 158 miljoner kronor i bistånd till den palestinska myndigheten och . bjöd in Arafat till besök i Stockholm.
I december 1998 kom Arafat och fick löfte om ytterligare bistånd. Sedan dess har Sverige på olika vägar gett mer än 2 miljarder kronor i bistånd till den palestinska myndigheten, i strid med den rapport som hemligstämplades för att den inte skulle kunna ligga till grund för svensk utrikespolitisk debatt.
Det svenska biståndet har, precis som Sune Persson varnade för, stärkt Arafats kontroll över det palestinska samhället och därmed det sönderfall som präglar hans regim. Genom att låtsas som ingenting inför den palestinska myndighetens förfall har Sverige underlättat för Arafat att fly de krav som fredsprocessen och demokratin ställer.
Det är palestinierna som mer än några andra har förlorat på det svenska stödet till deras korrupta ledning. Det svenska biståndet har varit ett svek mot de palestinier som har strävat efter en utveckling mot rättstat och demokrati, som en bas för en självständig stat och fred. För detta har den svenska regeringen ett betydande ansvar.
Om det är så att rapporten hemligstämplades på uppmaning av Pierre Schori eller av någon annan av regeringens företrädare har regeringen medverkat till att föra riksdagen och svenska folket bakom ljuset i en central och viktig utrikespolitisk fråga. Mot den bakgrunden kommer jag att anmäla regeringens roll i frågan om hemligstämplingen till granskning i riksdagens konstitutionsutskott.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är moderaternas förstanamn inför valet till Europaparlamentet och ordförande i konstitutionsutskottet.
Han tycker om Israel för att det är en demokrati och vill att samma demokrati skall råda för araber och palestinier,