Det är Europas stöd till Ukraina som brister, inte Ukraina. I en angelägenhet som berör hela Europa har vi inte förmått ge det stöd som försvaret av friheten och säkerheten i vår del av världen kräver.
Det är därför stötande och oseriöst när det nu skrivs om kriget i Ukraina som att det är ett ukrainskt misslyckande samtidigt som man blundar för de gigantiska ryska bakslagen som slår rakt in i det ryska samhället och mot den ryska ledningen. Det är förvisso ett perspektiv som Ryssland gillar – att det är Ukraina som nu förlorar och att Ryssland är det långa krigets sannolika segrare. Det finns det inget som talar för, vare sig i historien eller i det som nu sker. Däremot ser vi nu att Europas säkerhet bygger på att vi har vett, förstånd och beslutsamhet att ge Ukraina det stöd som krävs.
Det finns nämligen en sak som med säkerhet kan sägas om det ukrainska försvaret mot Rysslands angreppskrig. Det är motsatsen till ett bakslag. Ukraina har gjort unika framgångar och visat en styrka som har förvånat en hel värld, imponerat på dess vänner och underminerat Putins ställning.
Det som fattas Ukraina är ett tillräckligt stöd för än större framgångar än de man har haft. Då handlar det inte om ett ukrainskt tillkortakommande – till ännu större och snabbare segrar – utan om Europas oförmåga att inse att det är försvaret av Europa och vår säkerhet som det handlar om. När vårens offensiv slutade i ett ställningskrig berodde det på att vårt stöd inte var tillräckligt för att ge luftherravälde över ukrainskt territorium, eldkraft för att nedkämpa ryskt artilleri och förmåga att bryta igenom enorma mineringar. Det är väst som misslyckats och det är vi som måste göra mer för att hoten från Ryssland inte ska vändas direkt mot oss.
Ukraina har som sagt sannerligen inte misslyckats. Det handlar dels om hur man slog tillbaka det ursprungliga angreppet i form av den ”speciella militära operationen” som det kallades i Moskva, som var tänkt att ta tre dagar innan paraduniformerna skulle dras på. Det var inte bara en hjälteinsats utan en extremt skicklig ledning av militära förband med små resurser som gav ett avgörande utslag.
Det handlar också om hur man senare under 2022 kunde ta tillbaka stora delar av det territorium Ryssland erövrat under sitt överraskningsanfall. Det handlar vidare om hur man stått emot en terror i form av bombningar av civila mål; alltifrån skolor och sjukhus till livsavgörande infrastruktur, och hur man har lyckats få samhället att fungera trots kriget och trots den ryska terrorn. Ukraina är i dag en starkare och mer samlad nation än före Rysslands angrepp.
Även nu ser vi viktiga framgångar, som inte handlar om terrängvinster utan om hur rysk förmåga elimineras. Ryssland förlorar nu närmare 1000 soldater i snitt per dygn. Det innebär närmare 30 000 soldater på en månad. Så har det varit månad efter månad. Det är ett antal i sig som är både tragiskt för dem som offras och en framgång för Ukraina som dag för dag försvagar sin motståndares anfalls- och försvarsförmåga. Samtidigt har Ukraina bekämpat och skjutit ner fem av Rysslands mest moderna stridsflygplan vilket i sig innebär en eliminering av rysk förmåga men framförallt påverkar hur ryska flygplan kan och vågar agera i det ukrainska luftrummet. Ukraina har dessutom och av avgörande vikt men mindre rapporterat genom att slå ut flera fartyg ur den ryska Svarta Havsflottan tvingat den att dra sig tillbaka så man inte längre kan kontrollera farlederna från ukrainska hamnar. Det stora ryska landstigningsfartyg man i går slog ut leder nu till att den ryska flottan drivs ännu längre bort.
Att mot denna bakgrund beskriva stillaståendet på marken som ett ukrainsk misslyckande är att blunda för att krig inte är något som med självklarhet innebär snabba genomslag, framförallt om man inte medvetet vill offra egna soldater.
Skriverierna och spekulationerna om Ukrainas bakslag är inte bara enögda utan fel och utgår ifrån en syn på kriget som om Ryssland är en given kraft – trots så omfattande förluster att halva dess anfallsarme är eliminerad – och att Putin är en konstant – trots förluster i form av människoliv, militära förband och försvarsmateriell tillhör de mest omfattande i modern tid.
Medan Ukraina i dag är ett land med allt starkare europeisk identitet och tillhörighet är Ryssland isolerat och misstrott med en ekonomi i stegvis förfall. Putins ställning är milt talat inte starkare än före det misslyckade krig han inledde. Ryssland och dess elit har drabbats hårt, och dess folk än hårdare.
Men det är sant att än återstår mycket för att Ryssland ska besegras i Ukraina. Det hänger på Europas vilja och förmåga att värna vår egen säkerhet. Vi måste inse att vår egen säkerhet hänger på oss själva.