Nu några dagar i Bryssel före jul. Kommer att handla om slutsatser efter diskussioner kring bankunionsfrågan men också om hur vi ska kunna slå vakt om Internets frihet efter den bedrövliga upplöselsen av Internationella Teleunionens konferens i Dubai förra veckan. Det kommer också bli skäl till att uppdatera läget när det gäller kapitaltäckningslagstiftning, insättargarantisystem och krishantering. På måndagen har vi sista dagen för ändringsförslag till just krishaneringslagstiftningen.
Och i Sverige ser vi nu hur Sverigedemokraternas växande opinionsstöd förändrar diskussionen kring vad som kommer att vara parlamentariskt möjligt. Sanningen är att med en växande roll för Sd kommer mycket lite bli möjligt eftersom det för deras del inte handlar om något annat än att dela in människor i vi och dom till priset för den politik som ett civiliserat och dynamiskt samhälle behöver för att utvecklas.
Sverigedemokraternas siffror hänger mer samman med den växande uppmärksamheten för Sverigedemokraterna och det fokus det sätter på invandrarfrågor än på att Sverige har problem med invandrare.
Utan människor som kommit från andra länder hade mycket i vårt samhälle inte fungerat förutom att vi hade saknat mycket. Det innebär inte att det inte finns problem både när det gäller arbetslöshet, skolor, våra välfärdssystem eller kriminalitet. Men det är problem som hänger samman med arbetsmarknadspolitik och företagande, vår skolpolitik, vår välfärdspolitik och med vår kriminalpolitik oavsett vilket ursprung människor har.
Och det borde vara utvecklingen av företagandet, arbetsmarknadspolitiken, skolan, välfärdspolitiken och kriminalpolitiken som debatten borde handla om. Det är också där vi har våra stora möjligheter att fullfölja förändringen av det svenska samhället.
En utvecklad jobbpolitik som ger mer företagande genom att vi gör Sverige till ett ledande företagarland kräver en insikt i hur ett dynamiskt företagande växer fram genom enskilt ägande och privata företag som konkurrerar och utvecklar, en bättre arbetsmarknad kan vi åstadkomma genom att låta även arbetsförmedlingar och arbetslöshetskassor konkurrera om både trygghet och jobbfinnande (det snart återuppståndna Reforminstitutet föreslog viktiga lösningar på hur vi skulle kunna låta arbetslöshetskassor, bemanningsföretag och försäkringsgivare skapa nya lösningar som ger incitament till att finna nya jobb och ge trygghet ), en bättre skolpolitik genom att låta de bästa skolorna växa sig större och fler och därmed ge fler en bättre skola, genom att låta fler välfärdsföretag ge större valfrihet och större utbud av sjukvård och omsorg när den behövs eftersom de bara kan utvecklas om de är bättre än befintliga alternativ. På alla dessa områden står socialdemokraterna kvar vid gamla uppfattningar som idylliserar offentliga och politiskt styrda verksamheter i tron att de blir bättre bara för att politiker styr.
Där finns en reformagenda som ställer Sverigedemokraterna vid sidan om den politiska debatten. Där bör de stå med sin misstro och sin ringaktning mot andra människor som har en annan bakgrund än de själva.