Klyftorna ökar i skolorna var nyheten i en av morgontidningarna i går. Och som en av förklaringarna var att många skolor väljer en annan skola, som fungerar bättre, än den lokala, som fungerar sämre. Men problemet är inte att en stor del skolor blir bättre utan att alltför många skolor inte håller måttet, inte att elever väljer bort skolor som inte håller måttet. Det är en av de viktiga fördelarna med friskolesystemet, att elever kan välja bort dåliga skolor och söka sig till dem som ger dem en bättre utbildning.
Men i journalistikens form blir problemet att elever väljer bort den dåliga skolan som om eleverna var till för skolan och att det är de enskilde eleverna som bär ansvaret för skolans kvalitet. Det är fel. Det är skolan som är till för eleverna och det är skolan samt dess lärare som ska utveckla skolans kvalitet.
Men när debatten om skolan hellre fokuserar på felet i att elever kan välja och att bra skolor kan gå med vinst försummas debatten om skolans ansvar för att varje enskild elev får den utbildning som hon behöver och hoppas på. En skola kan få många chanser med många årskullar av elever, och misslyckas, men en elev som går genom en skola som misslyckas att ge en utbildning som håller måttet fick bara den chansen.
Den intressanta nyheten som Svenska Dagbladet och andra borde uppmärksamma är att så många dåliga skolor får fortsätta att ge dåliga resultat och elever en otillräcklig utbildning men att skolpengen ger eleverna en chans att få en bra utbildning som de annars inte hade fått. Den svenska skolans problem är inte de skolor som fungerar bra utan de som fungerar dåligt. Och den blir inte bättre av att vi stryper dem som fungerar bättre.