Hoppa till innehåll

Den kommande veckan

En kväll som har ägnats förberedelser åt den kommande veckan. I morgon reser jag till Kiev för att där möta opposition och företrädare för en regim som alltmer krymper demokratins förutsättningar. Det senaste lokalvalet präglades av oegentligheter och en systematisk motarbetning av oppositionen. Den kvarvarande egentliga oppositionen är den orangea revolutionens ledare Julia Timosjenko. Hon och andra behöver veta från Europa att de har vårt stöd för en politik som öppnar Ukraina mot Europa och EU och som stänger dörren för korruption och styre genom företagsägande som kontrollerar hela samhällen.

I Ukraina ser vi exempel på det som präglar många andra länder, nämligen kraftmätningen mellan det ryska och auktoritära, dominerat av politiska ledares privatekonomiska intressen och de rörelser och företrädare som ser faran i korruptionen och den gamla maktutövningen, och som viktigast av allt, vill anpassa sitt samhälle till en framtid i den europeiska gemenskapen. Det är min bedömning att vi under de kommande 10 åren kommer att se en kamp mellan dessa politiska krafter prägla dessa länders politik. Där har vi en uppgift att ge de goda krafterna vårt stöd, annars blir denna del av Europa ett demokratiskt och politiskt problem, både vad gäller säkerhet och utveckling.

Väl i Bryssel blir det finansmarknadsfrågor med diskussioner med några av de stora aktörer som präglar denna marknad. Jag kan väl avslöja att jag har den uppfattningen att jag tycker det är bra om Europa har bra och globalt ledande banker och finansiella företag.

Men den fråga som kanske kommer dominera mest denna vecka är min start med arbetet kring en europeisk radiospektrumpolitik, där min avsikt är att bereda marken för paneuroepiska system som i verklig mening är gränsöverskridande och gör EU till en enda telekommarknad, med förutsättningar att bli ledande både på hårdvaror, mjukvaror och tillämpning. Genom den digitala marknaden blir möjligheterna att öppna upp den inre marknaden än större.

Spektrumfrågan är ett av de områden där vi nu kan göra Europa till ledande vilket är avgörande för det europeiska kunskapssamhället men också för att den europeiska marknaden ska kunna mäta sig i storlek med världens stora ekonomier.

Något kring detta kommer jag också resonera kring när jag möter företrädare för det norska stortinget på besök i Bryssel. Det är för mig obegripligt att Norge låter besluten fattas i Bryssel utan att själv vara med om att utforma dem. Med Norge med i EU hade Norden varit mycket starkare. Så även med Island.

En intensiv diskussion kring hur stabilitetspakten ska renoveras kommer det också bli denna vecka, i vår grupp hoppas jag vi ska få ett klart stöd för regler som är tydliga och sanktioner som är automatiska, även om några regeringar har fått för sig att fördragsändringar kan lösa problemen. Det är att hamna ur askan i elden. Och hjälper inte Europa att återhämta sin ekonomi.