Mer än tre tusen döda. Närmare tio tusen skadade. Mer än två tusen fängslade och än fler förföljda. Stridsvagnar som körde över och besköt obeväpnade studenter. En massrörelse för frihet och marknadsekonomi. Ett land i skräck och terror. I dag för trettio år sedan led friheten ett grymt bakslag på Den Himmelska Fridens torg när pansarförband ur den kinesiska armén de fredliga protesterna för frihet och marknadsekonomi.
Så visade den kinesiska diktaturen sitt ansikte för trettio år sedan, liksom så många gånger förr. Och liksom den fortsatt gör. En diktatur är en ständig utövning av våld mot dess medborgare. Det syns som mest i Kina i dag i kontrollen av medborgare, drakoniska rättsprocesser med avrättningar som följd, förföljelser av uigurer, dissidenter, författare och var och en som misstänks se kommunistpartiet som just det förtryckande parti det är. Den våldsmentaliteten stannar inte vid det egna folket och innanför de egna gränserna. Kommunistpartiet styr Kina och vill styra mer i en värld där Kina blir en allt viktigare ekonomi.
För i dag trettio år sedan visade den med vilken hämningslös brutalitet den är beredd att genomdriva sin vilja, försvara sin makt och hävda kommunistpartiets överhöghet. Den viljan och den brutaliteten som manifesterades 4 juni 1989 är den samma i dag. Det gäller också den frihetsvilja som då manifesterades. Det är därför de kinesiska ledarna skärper förtrycket och jakten på oliktänkande. Det gäller för oss alla att den frihetskraften står sig stark när Kinas kommunistparti möter världen liksom att de som i Kina står upp för friheten inte sviks. De är rädda för friheten. Som de var den 4 juni 1989.